Jag har läst artikeln, och anser att man bör ha rejält vinklade glasögon för att dra någon koppling mellan antisemitiska myter från medeltiden och Boströms artikel. Men om vi ser på mediedebatter om Israel/Palestina-konflikten under en längre tid, så framgår ett tydligt mönster. Varje gång, oavsett av vem, något fragment av Israels övergrepp tas upp (oavsett om anklagelserna om organhandel är sanna eller inte, så kvarstår faktum från Boströms artikel om det brutala mordet på en ung palestinier och skändandet av dennes kropp) så svarar israeliska staten och dess försvarare utomlands med attacker om antisemitism, nazism, förintelseförnekelse eller annat otyg. Det spelar ingen roll hur balanserad kritiken må vara, alla som nämner ett ord ont om Israel är 'Israelhatare', antisemiter eller värre i hasbaraaktivisternas ögon. Detta är en medveten taktik, för att alltid försöka undvika att diskutera ockupationens grymheter.
Någonstans behövs att någon säger, 'det räcker nu'. Anklagelserna om antisemitism är oftast så tunna att de förlöjligar allvaret i Förintelsen. Det är djupt problematiskt att historiska motiv används för pajkastning på detta sätt. Det riskerar också att göra begreppet antisemitism betydelselöst (om alla ändå är antisemiter), vilket i sin tur riskerar öppna dörrarna för en reell revival av antisemitism. På så sätt blir hasbaraattackerna om antisemitism en självuppfyllande profetia.
Tips är att se följande inslag, som sammanfattar problemet ganska väl (om än i en annan kontext);
| The Daily Show With Jon Stewart | Mon - Thurs 11p / 10c | |||
| Barney Frank's Town Hall Snaps | ||||
| ||||
And the story continues: SvD2
Bloggat: Nihao, Linné
Bra uttryckt.
ReplyDeleteDen israeliska staten måste ta sig ur offerrollen och därmed börja ta ansvaret för sina handlingar. Inte för att förringa förintelsen, utan för att komma vidare.