Att svälja kameler

Senaste mediestormen i Sverige om Palestinafrågan är de israeliska attackerna mot publiceringen av en artikel i Aftonbladet. Intressant är att den israeliska regeringens angrepp inte riktar sig mot den tidning som publicerat artikel, utan mot den svenska pressfriheten som sådan. Israeliska regeringen efterfrågar, i inte helt implicita termer, en censurordning för att hindra att kritik mot dess egna övergrepp sprids internationellt.

Svenska ambassadören i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, fördömer artikel i starka ordalag, och anser sig dela israelers 'bestörtning' över dess publicering.

Tre saker kan noteras. Ambassadörskan Borssin-Bonnier hävdar att artikeln 'är lika chockerande och förfärlig för oss svenskar som den är för israeliska medborgare'. Jag har läst artikeln, och kan inte påstå att jag skulle varken särskilt chockad eller förfärad över att Aftonbladet publicerat den.

För det andra; I samband med Muhammad-karikatyrerna, där starkt islamofobiska motiv förekom, så valde svenska regeringen att i alla lägen försvara rätten att publicera materialet i Danmark, utan att i någon gång diskutera huruvida materialet skulle vara rasistiskt eller främja rasistiska stereotyper. Det är antagligen skillnad på folk och folk, i svenska regeringens diskurs.

För det tredje; Det är intressant att svenska ambassaden väljer att ta i starkare ordalag mot publiceringen av en artikel i Aftonbladet, än massakern på 1,400+ palestinier i Gaza. Det säger något om vilka värderingar som råder i ambassaden och i svensk utrikespolitik överlag. Det säger också något om varför ambassaden i Tel Aviv borde stängas.

Bloggtips: Svensson har ett inlägg med en mer övergripande beskrivning av affären. Andra bloggar; Spånbinge, Per, Andrea Doria2, Lisa, Ship to Gaza Malmö, Motbilder