Historiska perspektiv

De första koncentrationslägren i modern tid byggdes inte i Europa, utan i Sydafrika. Boer, ättlingar till holländska kolonister, tillfångatogs och utsattes för systematisk kollektiv bestraffning. I lägren behandlades boerna sämre än boskap. Ett halvt sekel senare skulle boernas politiska ledarskap skapa det mest institutionaliserade statrasistiska styret under efterkrigstiden, Apartheid.

Idag talas ofta om jämförelser mellan Israel och Sydafrika, om likheter mellan den israeliska ockupationen och det sydafrikanska apartheidsystemet. Men ofta blir jämförelserna mycket ytliga, och handlar om vardagsrasismens teknikaliteter. Ockupationens apologeter är snabba med att påpeka att dagens Israel och apartheid-Sydafrika inte identiska, såsom om någon skulle påstått det. Birgitta Ohlsson (FP) hävdade nyligen att skillnaden mellan dagens Israel och apartheid-Sydafrika låg i att i Sydafrika var svarta berövade rösträtt. (Skillnaden är dock egentligen inte särskilt stor. I Sydafrika fick svarta rösta i bantustanval. På Västbanken kan en israelisk bosättare rösta i Knessetval och avgöra vilken politik som ska gälla på Västbanken, medan en palestinisk granne blott kan rösta till ett bantustanparlament.)

För att förstå varför Israel/Sydafrika-jämförelsen är så viktig måste man studera den ideologi som legitimerar rasismen och hur den uppstått. Både den boerska nationalismen och sionismen var barn av 1800-talets koloniala människosyn, men byggdes också upp kring en bild av offerskap.

De boerska nationalisterna byggde en ideologiserade världsbild kring föreställningen att européerna hade nått Godahoppsudden före afrikanerna. Därmed kunde de hävda att de inte var kolonister, utan urbefolkning. Argumentationen är inte helt annorlunda från synen att Palestina var 'tomt' innan 1947 eller den israeliska diskursen om hur judar levde i Hebron innan 1929.

Likväl byggdes den vita sydafrikanska nationalismen kring föreställningen att de var bärare av kultur och civilisation i en region bosatt av vildar och barbarer. Det vita Sydafrika var civilisationens sista utpost, enligt koloniala föreställningar. Argumentationen upprepas till leda än idag, om än kristendom har ersatts med 'demokrati' som kodord för medlemskap i den civiliserade Västvärlden. Floskeln 'Israel är Mellanösterns enda demokrati' upprepas till leda av ockupationens försvarare i Sverige.

Denna världsbild färgade även fiendebilden. ANC beskrevs konsekvent som 'kommunistiska terrorister', nidbilder som känns igen i Palestinadebatten idag. (om än 'kommunist' ersatts med 'muslim' efter Kalla krigets slut och 11 september)

Ytterligare en historisk flashback: Högerkrafter i Lettland hyllar Waffen-SS (artikel i danska Politiken)