Ett svar till Hökmark om Egypten

I går publicerades ett besynnerligt inlägg om revolten i Egypten på Newsmill signerat av Gunnar Hökmark, moderat EU-parlamentariker och ordförande i Samfundet Sverige-Israel. Inlägget är märkligt då det innehåller en motsägelsefull argumentation. Dels försöker Hökmark hävda att upproren i Arabvärlden är att jämföra med Östeuropa 1989 (helt korrekt) och att han själv skulle förhålla sig positiv till demokratisering i Mellanöstern. Men i andra delar av sin argumentation framställer han snarare demokratiseringen som ett hot. Till det lägger han ett tafatt försök till inrikespolitisk pajkastning. Summa summarum så utgör inlägget en ansats till historieförfalskning, att försöka dölja det faktum att den europeiska högern aldrig lyft ett finger för att stödja kampen för demokrati i Arabvärlden.

Jag tror inte Hökmark egentligen är så glad över demokratiseringsprocessen i Egypten. Israel har helt och hållet baserat sin regionala säkerhetspolitik på allianser med eller tysta samförstånd med diktaturer i regionen. Mubaraks regim har varit de värsta förbrytarna, under hans styre har oljeexport skett till Israel samtidigt som Egypten varit delaktig i belägringen av Gaza. Denna politik har självklart aldrig fått någon som helst uppbackning av det egyptiska folket, och skulle aldrig kunna ha ägt rum ifall ett demokratiskt styrelseskick funnits i Egypten. Hökmark vet självklart om detta, därav hans ambivalenta inställning till demokratiseringsprocessen.

Hökmarks boogeyman är som vanligt Iran. Han försöker hävda att Egypten 2011 är en re-run av Iran 1979, att revolutionen kommer sluta i en diktatur styrd av Muslimska brödraskapet. Jämförelsen och argumentationen haltar dock. Det politiska systemet i den islamiska republiken Iran formades inte över en natt, utan i en komplicerad process. Strax efter att revolutionen hade segrat invaderades Iran av Irak (med Västs stöd), ett krig som kom att kosta miljoner människoliv. Därtill fanns en rad inrikespolitiska vändningar som skärpte motsättningarna i Iran, och banade väg för en totalitär regim. Vidare så är argumentationen ytterst cynisk. För de som torterats av Mubaraks regim spelar geopolitiken kanske inte så stor roll trots allt.

Därutöver är det inte givet att en broderskapsregering i Egypten, eller en regering dominerad av Muslimska brödraskapet, skulle leda till stärkt iranskt inflytande i regionen. Hökmark tar upp Irans relation till Hamas. Men i ett läge där Muslimska brödraskapet regerar i Egypten så kan Hamas beroende av stöd från Iran brytas. Ett demokratiskt Egypten, oavsett om Muslimska brödraskapet befinner sig i opposition eller regeringsställning, kan återta sin rättmätiga ställning som den ledande kraften i Arabvärlden och därmed sätta Iran åt sidan.­

Den inrikespolitiska pajkastningen består i följande citat: "Den svenska vänstern och kyrkan i Sverige har snarare fokuserat sin kritik och mot regionens enda demokrati än mot dem som har eliminerat rösträtt, tryckfrihet och yttrandefrihet." Påstående är rent lögnaktigt. Hade Hökmark varit en vän av mänskliga rättigheter hade han kanske deltagit på någon av de Gazamanifestationer som arrangerats i Stockholm de senaste åren. Hade han gjort det hade han med egna öron kunnat höra fördömmande efter fördömmande av Mubaraks styre i Egypten. Bland Palestinaaktivister och palestinier i Sverige är Mubaraks roll som Israels hantlangare väl känd, liksom repressionen mot det egna folket. Hökmark skulle istället för pajkastning kunna rota i varför hans egen partigrupp i EU-parlamentet (EPP) i åratal sökt omhulda Ben Alis diktaturparti RCD i Tunisien.

Hökmark talar om reformer, att stödja reformkrafter. Likaså talar amerikanska regeringsrepresentanter i dessa dagar. Men det arabiska folket vill inte ha reformer av de existerande diktaturerna, lika lite som folk i Östeuropa 1989 tillfredsställdes av erbjudanden om gradvisa reformer inom det existerande politiska systemet. Ett sådant utrymme hade funnits kring Pragvåren 1968, men två decennier snare hade det tåget passerat för länge sedan. De egyptiska och tunisiska demonstranterna vill se diktaturerna falla, och kommer inte nöja sig med något mindre än det. Demokraters uppgift, i Sverige och andra länder, är att ge helhjärtat och oreserverat stöd till den kampen. Inget mindre.

I nuläget förvärras situationen, den gamla regimen försöker kväsa folkviljan med kulor. Omvärldens agerande är avgörande. Sveriges regering måste kraftfullt fördöma Mubarakdiktaturen. I nuläget finns uttalanden på www.ud.se som fördömer mordet på David Kato i Uganda och det vitryska valet. Men om Egypten finns enbart en avrådan till resor.

Nyhetslänkar: 1, 2, 3, 4, 5, 6

Iranbråket som avledningsmanöver?

En liten textsnutt från SvD nedan, som kanske kan förklara varför USA och EU-länderna valde att skapa kalabalik på rasismkonferensen i Genève. Kanske användes Israelfrågan som en pretext att sänka konferensens värdighet som helhet. Nåväl, här är textsnutten;

Alla är inte lika entusiastiska. Antoine Madelin, chef vid paraplyorganet för 155 människorättsgrupper (FIDH) pekar på några svagheter.

- Dokumentet är under våra förväntningar. Kompensation för slaveri och kolonisation togs bort efter stark opposition från västländerna, och romer samt migrationsarbetare ges inte väntat skydd mot diskriminering. Dessutom är varken Israel eller USA med, länder som bidrar till problemen med diskriminering, säger Antoine Madelin till SvD på tisdagskvällen.

Rasistkonferensens [sic!] dokument är inte bindande. Madelin ifrågasätter hur mycket det verkligen kommer att tillämpas av länder för att minska rasism.

- Rasism och främlingsfientlighet ökar i världen, förstärkt av den ekonomiska krisen. Det är tveksamt om ett FN-dokument som detta kan vända denna trend, säger Madelin.

SvD-artikeln har också med en liten passus om att felaktiga uppgifter spreds om Ahmadinejads tal. Över hela världen kablades nyheten ut att Ahmadinejad hade förnekat Förintelsen, när han istället gjort en direkt referens till Förintelsen. Damned if you do, damned if you don't. SvD skriver;

Fel! President Ahmadinejad kallade inte Förintelsen ”tvivelaktig” som översättare från farsi till engelska skrev på måndagen. Irans president sade att ”frågan om Förintelsen missbrukas”. FN gick ut med rättelsen igår.

Bloggat: Radar, Esbati, Palestinagrupperna, Palestina
Nyhetslänkar: 1, 2, 3

Om Durban II & västvärldens motvilja att granska sig själv

Jag borde egentligen ha skrivit något om Durban II och de bisarra turerna om att bojkotta ett möte där man tror kritik kan komma att uttalas. Någon sådan text har dock inte tillkommit. Dels av tidsbrist, dels pga att andra bloggare redan sammanfattat situationen väl. Läs gärna; "Antisemitism som vapen för att sänka FN-konferens", "Rasism: Nej tack (det vill vi inte diskutera)!","Bra att Sverige bojkottar Durban II", "USA och Israel fortsätter anföra den globala kampen för rasism", "Mitt hjärta blöder när jag läser om orsakerna till bojkotten", "Falska argument mot FN-konferens", "Det rasistiska Israel", "Orwells ande i Genevé"

Passa också på att läsa Åsmans "Israel håller Gaza i misär" och Anna Westers rapport från inspirerande nordiskt Palestinamöte i Köpenhamn.

Nyhetslänkar om Durban: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17

"45 svenska insatser skadade i Gaza"

"Minst 45 svenska biståndsinsatser skadades eller förstördes under Israels krig i Gazaremsan i januari, fastslår en rapport som gjorts på uppdrag av Sida.

Krigets direkta skador på de svenska biståndsinsatserna uppgår till cirka 19 miljoner kronor. Men att återuppbygga det som förstörts skulle kosta mellan två och fyra gånger så mycket, konstaterar konsulten Johan Brisman som gjort rapporten.

Utöver det finns det flera stora biståndsprojekt i Gazaremsan som Sverige finansierat och som nu är i så dåligt skick — till följd av kriget och tidigare våldsutbrott — att de sannolikt måste skrotas totalt."

Artikel i HD, läs hela här.

PGS kommentar till rapporten.

Nyhetslänkar: 1, 2, 3
Bloggat: Anna Wester, Serhat Daran

(V) kritiserar regeringens flathet gentemot Israels krigsförbrytelser

Lars Ohly, ordförande (V), och Hans Linde, riksdagsledamot (V), har skrivit en läsvärd insändare publicerade i SvD idag. Ett utdrag

"I praktiken för den borgerliga regeringen en politik som stödjer och belönar Israels handlanden. EU förhandlar nu med Israel om ett fördjupat samarbete, bland annat inom försvars- och säkerhetspolitiken, med den borgerliga regeringens uttalade stöd.

I ett läge när Israel försökt förvandla Gaza från världens största fängelse till världens största gravfält, och när det inte finns några tecken på vilja att upphäva ockupationen, borde det vara självklart att avbryta samarbetet för att sätta verkningsfull press på Israel. Sverige har inte gjort något i EU för att åstadkomma detta.

Fred är inte frånvaron av bomber. Massakern i Gaza är endast kulmen på en lång rad av övergrepp från den israeliska statsmakten."

Avledningsmanöver

Bland Israels försvarare under Gazamassakern bedrivs flera parallella kampanjer i opinionsbildande syfte. En handlar om att upprepa mantrat att Hamas startade konflikten (vilket är falskt), en annan om att Hamas använt oskyldiga Gazabor som 'mänskliga sköldar' (ett påstående som den israeliska arméns presstjänst gärna upprepar. Men även om anklagelsen hade varit sann så befriar det inte staten Israel från att ansvar att respektera Genevékonventionerna).

Men allt viktigare blir försöken att få diskussionen handla om något helt annat. Samtidigt som Gazaborna nu vågar sig tillbaka till sina hus för att leta efter döda familjemedlemmars kroppar eller det som kan finnas kvar av personliga ägodelar, samtidigt som kraven på att Israel ska ställas tills svars för krigsbrott, vill Israelvännerna att vi istället ska diskutera 'den ökande antisemitismen i Europa'.

På SVT Opinion idag sällar sig Magnus Sandelin till de som anser att antisemitism är ett problem inom den palestinska solidaritetsrörelsen. Sandelin är författare till boken Extremister, en nypublicerad pocket som tänjer sina argumentationskedjor så långt det bara går för att övertyga läsaren att 17-åriga vänsteraktivister från Småland i själva verket är lika farliga som Bin Laden. (Grundproblemet i Sandelins argumentation är att han utgår ifrån att 'extremism' är not statiskt och konstant. Extremism är dock något som ialla högsta grad är kontextuellt. Själv tycker jag Gunnar Hökmarks försvar av massbombningar mot civila mål är en extremt antihumanistisk ståndpunkt.)

En stor del av Sandelins artikel ägnas åt en kommentar till ett blogginlägg. Men på det sätt som händelsen presenteras finns mycket guilt by association, kommentarens författare och bloggens ägare ('en annan av Sveriges mest inflytelserika politiska bloggar') blandas ihop. Författaren till kommentaren är knappast särskilt inflytelserik i den svenska samhällsdebatten.

Sandelin beklagar sig vidare, likt många andra i den offentliga debatten, över att plakat med davidstjärnor och hakkors förekommit på plakat vid Gazademonstrationer. Själv har jag inte riktigt förstått problematiken. Hemmagjorda plakat med symboliken '✡=卐' har syftningen att man jämför Israels agerande idag med Nazitysklands förbrytelser under Andra världskriget. Det är knappast ett försvar av nazismen, tvärtom använder man hakkorset som en symbol för ondskan.

Får man använda Davidsstjärnan, en symbol som förknippas med offren för nazistiska förbrytelser, som symbol för Israel? Ja, det finns inte så många andra symboler att välja mellan (man skulle kunna använda Israels statsvapen, men även det består av en judisk religiös symbol). Sionisterna har inkorporerat Davidstjärnan i Israels flagga, och därmed är det legitimt att bruka den symbolen i politiska sammanhang som symbol för staten Israel. Det är inte Palestinarörelsen som gjort Davidsstjärnan till en symbol för förbrytelser och förtryck, det är staten Israel och den sionistiska rörelsen.

Finns antisemitism i Sverige? Ja, i någon mån. Ska vandalisering av judiska lokaler fördömas? Självklart, ingen religiös eller etnisk grupp ska behöva ta kollektiv skuld för de brott vissa medlemmar utför i gruppens namn. Men att hävda att antisemitism, varken i nuläget eller innan Gazamassakern, skulle vara ett överhängande problem i dagens Sverige är förryckt från verkligheten. Finns det (detta är ingen retorisk fråga, utan en ärlig undran) något fall nyligen där en person nekats anställning eller nekas hyra en lägenhet på grund av att man har ett judiskt efternamn? En person som heter Perlmann i efternamn lider inte av vardagsrasismen i Sverige, en person vars efternamn är Abdul Rahman lär känna av den samma ganska hårt.

Problemet med debattörer som Sandelin är att en pojken-o-vargen-situation riskerar att uppstå. Om Israelvännerna skriker sig hesa om antisemitism varje gång israeliska brott mot mänskliga rättigheter påtalas, då förlorar begreppet 'antisemitism' all innebörd. Israelvännernas argumentation gynnar bara de krafter som vill att judeförakt återigen blir en legitim ståndpunkt i Sverige.

Nyhetslänkar: 1, 2, 3, 4, 5, läs också Roya, Svensson, Jinge, Loke, Debatt om äggkastning i Sydsvenskan: 1, 2, 3

Demonstrationer runt om i Sverige

Från Johan Lindahls blogg;

Västerås: Demonstration “Stoppa massakern i Gaza”
Lördag 10 januari kl 13. Samling på Fiskartorget.

Göteborg: Demonstration - Stoppa massakern i Gaza!
Lördagen den 10 januari, kl 14. Samling Götaplatsen

Stockholm: Stoppa massakern i Gaza - bryt blockaden!
Lördagen den 10 januari, kl 13-15, Sergels Torg.
Arr: Gaza Solidaritet

Norrköping: Manifestation: “Stoppa massakern i Gaza”
Torsdag 8 januari kl 17-18, Hörsalsparken

Lund: Protestera mot bomberna över Gazas befolkning
Varje dag på Stortorget i Lund mellan kl 12-13.