"Our women shave!"- klotter vid Ground Zero, New York, 2004
Roya har skrivit ett viktigt inlägg om försöken att avleda diskussionen om Andreas Malms bok 'Hatet mot muslimer' (länk till förlaget) till att handla om en debatt om debatten. Det är mycket intressant att samma grupp personer som skrek sig hesa om antisemitism i Gazamassakerns kölvatten, nu försöker hävda att islamofobi är ett icke-fenomen eller tankespöke i Malms fantasivärld. Samma personer som menar att det var en potentiell dödsynd att koppla ihop staten Israels agerande med judisk identitet, menar ryggradsmässigt att islamofobin blott är en akademisk/filosofisk kritik mot teokratiska statssystem.Roya pekar i sitt inlägg bl.a. ut faktumet att Judiska församlingen i Göteborgs ordförande Anders Carlberg i SVT Debatt kunde uttala gravt islamofobiska konspirationsteorier i direktsändning utan att någon i studion reagerade. Så normaliserad är islamofobin.
Brottsförebyggande rådet började 2006 att särredovisa islamofobiska hatbrott i sin statistik. Både i 2006 och 2007 års rapporter rapporteras dubbelt så många islamofobiska hatbrott som antisemitiska hatbrott (8%-4% år 2006, 6%-3% år 2007). Jag tror dock att statistiken underskattar den islamofobiska rasismen, då flertalet hatbrott (70%) kategoriseras som 'främlingsfientliga'. 'Islamofobiska' anses bara brott där muslimsk religiös identitet explicit anförts som motiv till brottet. Det är skäligt att anta en stor del av de 'främlingsfientliga' hatbrotten riktar sig mot personer från Mellanöstern, och att islamofobiska föreställningar finns som bakomliggande motivation bakom de dåden. BRÅ noterar också att medan antisemitiska hatbrott ofta är utförda av organiserade högerextremister, så är gärningsmannaprofilen i islamofobiska hatbrott betydligt mer allmän.
Det finns en koppling mellan islamofobin i Väst och krigen i Öst. Krigspropagandan (för Israels och USAs ockupationer och plundringar i Palestina, Irak och Afghanistan) återproducerar hela tiden nidbilder av muslimer (nidbilder som inte alltid är explicit religiösa). Vi lärs hela tiden in i att tänka i termer av vi-och-dom. Muslimerna definieras som det vi inte är, vi är liberala, sekulära, frigjorda demokrater, muslimerna är vår diametrala motsats. I de islamofobiska hatbrotten görs referenser till väpnade konflikter utomlands, den som inte döljer sin muslimska identitet i Sverige riskerar att skuldbeläggas för det ena eller andra. Det enda sättet att göra upp med islamofobin är att också göra upp med plundringen av Mellanösterns/Centralasiens naturresurser.
Läs också Malms svar på kritiken mot hans bok.
Bloggat: Esbati, Politik och Poesi, Svensson, Röda Malmö, Layali, Anna Wester, Forum för Frihet, Helle Klein, Stockholmsvänstern, Motbilder
Nu är ju Anders Carlberg inte islamofob överhuvudtaget och han har dessutom rätt i det han sa i programmet (se i intoleransrapporten från FFLH) i att antisemitismen är större bland unga med muslimsk bakgrund än bland unga med annan religiös bakgrund. Gruppen är dock inte värst utan det är icke-troende högerextremister.
ReplyDeletehttp://www.zaramis.nu/blog/2009/03/13/var-finns-antisemitismen-vem-ar-rasist/
Jag tror man måste hålla ett par begrepp isär här. Det är inte islamofobiskt att påstå att det finns antisemitism bland muslimer i Sverige, likaså är det inte antisemitiskt att påstå att det finns islamofobi bland judar i Sverige. Jag känner inte Carlberg, och tänker inte etikettera honom. Däremot vidhåller jag att hans uttalande i SVT Debatt var islamofobiskt. Det kan ha varit en felsägning eller klumpigt uttryckt, det är möjligt att det som sas inte egentligen är representativt för hans världsbild. Vad jag, som tv-tittare, reagerade på vad dels vad som sades men också att det inte fick mothugg.
ReplyDeleteUttalandet innehåller ett par viktiga islamofobiska motiv. Först av allt, projekteringen av muslimer som ett problem, en femtekolonn som infiltrerar vårt samhälle. Carlberg säger ordagrannt "Situationen har förvärrats på grund av att vi fått en invandrarbefolkning..." Invandrarna bär skulden, med andra ord. Han fortsätter "...har med sig propaganda...", vilket markerar att synen att muslimer inte delar 'våra' värderingar, att de har idéer som inte hör hemma i vårt samhälle. Synen att 'propaganda' skulle spela ngn avgörande roll i sammanhanget är en mytbildning. Det stämmer att litteratur som aldrig skulle nytryckas i väst publiceras i arabvärlden (och vice-versa), men att antyda att verk som Sion vises protokoll skulle ha ngn tyngre inflytande i samhällsdebatten där är befängt. Slutligen avrundar Carlberg meningen med att lägga emfas vid "från hemlandet, och det hemlandet är arabvärlden”, markerandes återigen att muslimerna inte egentligen hör hemma här. Gör ett tankeexperiment. Byt ut 'arab' mot mot 'jude', 'zigenare', 'afrikan' eller annan valfri annan etnisk/religiös identitet och testa hur du tror omgivningen hade reagerat.
Du har rätt, han uttryckte sig klumpigt och då blir det lätt att tolka det som ett islamofobiskt uttalande. Rent genrellt tycker jag också att han uppföre sig ganska illa i programmet.
ReplyDeleteMen jag menar att även om man analyserar meningen ordentligt så är det inte ett islamofobiskt uttalande. Om det kan vi naturligtvis ha olika åsikter. Hans uppfattning kan uttryckas på bra mycket bättre sätt, se exempelvis artikeln av Enzo Traverso som jag hänvisar till i mitt inlägg om saken.
http://www.zaramis.nu/blog/2009/04/15/alla-pastaenden-om-muslimer-och-islam-ar-inte-islamofobi/
Men Traverso och Carlberg säger faktiskt två olika saker. Traverso menar att antisemitismen växer fram i utanförskapet i Europas förorter, Carlberg menar i SVT Debatt att antisemitismen kommer färdigförpackad från arabvärldens propagandister.
ReplyDeleteJag håller inte riktigt med Traverso rakt igenom. Framförallt hade jag uttryckt vissa saker annorlunda.
Lite petigt kan sägas det märks att texten (http://www.socialistiskapartiet.se/e107_plugins/content/content.php?content.1806) är ursprungligen är skrivet på annat språk, direktöversatt till svenska blir argumentationen ganska högtravande.
Det bör också sägas att Traversos artikel saknar egentlig källförteckning, han uttalar ganska allmänt sig om ett par företeelser utan att detta beläggs. Därmed blir det svårt att i detalj syna hans påståenden. Men det är också viktigt att säga att situationen i Frankrike och i Sverige är ganska annorlunda. Vad än Fox News må säga så är det stor skillnad mellan Rosengård och de hårdaste förorterna i Paris. Jag tror inte man kan förklara fördomar mot judar i Sverige i termer som Traverso använder ("De gör judarna till den negativa katalysatorn för sin egen misär, och omvandlar dem till en metaforisk figur, i symbol för olika känslor och aggressioner. Juden identifieras med eliten i ett stem som alltid utesluter och förtrycker, väl i dystra förortsområden där polismakten är den enda synliga representanten för staten, som i det slagna och förödmjukade Irak, som i de palestinska territorierna vilka sedan årtionden lever under en våldsam ockupation.")
Jag tycker att din beskrivning av Roya och mig ("Att förneka att denna typ av antisemitism finns, som Roya gör (i en i övrigt bra artikel) och som bloggen GFP gör spelar bara våra islamofobiska motståndare i händerna.") är orättvis. Jag har inte förnekat existensen av ngnting. Jag menar dock inlägg ovan att islamofobin är mer utbredd än antisemitismen i Sverige.
Hur ska man då se på antisemitism bland muslimska invandrare i Sverige och i arabvärlden i stort? Ett par saker kan sägas; Jag tror inte att antijudiska stämningar i arabvärlden och den europeiska antisemitismen har gemensamma idéhistoriska rötter. Det finns enskilda fragment som är gemensamma, men i praktiken ser diskursen ganska olika ut. Man kan förvisso hävda att alla fördomar gentemot judar är antisemitism, men det betyder inte att det inte kan finnas nyanser. Jag använder hellre begrepp 'antijudiska stämningar' än 'antisemitism' när jag talar om arabvärlden/muslimska invandrargrupper i Europa, för att tydliggöra den distinktionen.
Min personliga upplevelse av beteenden som att 'yahudi' ('jude') används som skällsord i arabvärlden, är att likhetstecken sätts mellan 'yahud' och 'Israel'. Man talar ofta till vardags i termer som 'Judarna har attackerat staden X', 'Judarna ockuperar orten Y', '1967 invaderade judarna Västbanken', etc..
Språkbruket kan delvis förklaras i motviljan att använda begreppet 'Israel' (då det skulle kunna ses som antydan till erkännande). En annan förklaring kan vara att det saknas ngn påtryckningsgrupper inne i arabvärlden som reagerar mot antijudiska övertramp när de sker i det offentliga rummet.
Terminologin är dock mkt problematiskt, och det är viktigt att notera att den arabiska vänstern, progressiva krafter och intellektuella inte befattar sig med detta och istället alltid talar om 'sionisterna'.
Samtidigt tycker att problemet (både i arabvärlden och i diasporan i europa) bör ges rimliga proportioner. Språkbruket yahudi=Israel är egentligen inte så annorlunda än det språkbruk som förekommer dagligen i västerländsk samhällsdebatt. En svensk tidning skulle kunna ha skrivit "Ryssarna invaderade Georgien", när den korrekta beskrivningen hade varit "Ryska federationens styrkor invanderade Georgien".
Jag säger detta i konstrast mot de proisraeliska krafternas argumentation om att tillsynes irrationellt hat skulle vara drivkraften i konflikten i Mellanöstern. Proisraeliska debattörer hävdar ofta på fullt allvar att Hamas kamp grundar sig i ett ideologiskt motiverat hat snarare än materiella villkor i de ockuperade områdena. Den argumentationen är en viktig del i legitimerandet av ockupationen, i legitimerandet av fortsatt förtryck och fördrivning.