Tuesday, April 21, 2009

Om gränsdragningar och antagonism i Genève

Carl Bildt tycker att Ahmadinejad "gick över gränsen" i sitt tal vid FN-konferensen i Genève. Personligen tycker jag Israel gick över gränsen när man i 22 dagar i sträck bombarderade Gazaremsan. Bildt och jag upprörs tydligen av olika företeelser här i världen.

Men EU-ländernas protest mot Ahmadinejad i Genève är inte bara problematisk som ett försök att skapa enighet kring försvaret av krigsförbrytarna i den israeliska ledningen. Den var också problematisk därför att den oförtjänt placerar Ahmadinejad i centrum, istället för den viktiga diskussionen om hur man kan bekämpa rasismen.

Faktum är att Ahmadinejad blir så stor som Västvärlden väljer att göra honom. Genom att skapa en situation där Ahmadinejad framstår som en av två protagonister, som anförare för ett större block, ja, då stödjer man hans position inrikespolitiskt och i regionalt i Mellanöstern. Varför kretsar helt plötsligt hela FN-konferensen om rasism kring Ahmadinejad? Det är en situation som USA och EU-länderna villigt skapat. Thaher Pelaseyed noterar i ett inlägg att Sverige mycket väl hade kunnat agera som Norge, att deltagit med en ministerrepresentant och därmed bidragit till att ge konferensen den värdighet den förtjänar. Istället för att lämna lokalen under Ahmadinejads tal hade Bildt, såsom norske utrikesministern Jonas Gahr Støre, kunnat bemöta Ahmadinejad i sak. Det hade varit en betydligt mer konstruktiv markering.

Roya verkar ha en liknande inställning om detta. Hon skriver
"Väst har nu gjort Ahmadinejad till martyr, stärkt honom inför den inhemska opinionen, och försatt oss i den uppochnedvända situationen där Ahmadinejad talar om vikten av yttrandefrihet och demokrati, vilket självklart är ett skämt när en tittar på situationen i Iran.

Men som bekant är det inte Irans befolkning som står högst på Västs agenda utan det är Israels befolkning, det är USA det är Europa. Därför tågar de ut när Ahmadinejad säger det är varje vettig människas plikt att säga, det som hundratusentals demonstranter i Europa och USA, skanderat när Gazas befolkning massakrerades: att Israel är en rasistisk stat. Det måste sägas fler gånger och av fler personer. Det är bara synd att det inte är demokratier som yttrar det, att det blir en diktatorisk regim som utnyttjar det tomrummet för egen vinning."


Esbati ser en koppling mellan EU-ländernas försök att sabotera Durban II och den växande islamofobin i Västeuropa,
"Staten Israels extremt stora inflytande över de västerländska regeringarnas agerande i det här fallet, kan inte heller förstås utan att man sätter det i samband med islamofobins växande roll i europeisk politik för europeiska makthavare. För Europas högerpopulistiska partier, som Geert Wilders’ ”Frihetsparti” eller Siv Jensens ”Fremskrittsparti” har ”solidariteten” med Israel länge levt i nära symbios med den hårda och insinuanta antimuslimska retoriken. Och den som vill förutse vad som dyker upp på den europeiska menyn över hets mot muslimer, kan följa propagandautspelen från Israels regering. Det som präglar europeisk politik idag, det är att den mer traditionella europeiska högern omvandlas i samma riktning, och att också partier längre vänsterut börjar omfamna en sådan dagordning."


Bloggat: "Dror Feiler om rasismkonferensen", "Medan EU gör bort sig i Genève", "Israel, antirasismens avantgardé, eller?", "EU-länderna stod för skandalen", "Att bryta tystnaden om krigets övergrepp", "Angående Israel och Rasism: Ett Brev Från En Anti-Apartheidkämpe", "Medias tolkningsföreträde och hur man spär på spänningar", "Naturei Karta in Iran", "Israel är en rasistisk stat", "Kritik mot rasism tydligen problem på antirasistkonferens", "Sverige skämmer ut sig i FN", ett annat inlägg med samma titel, "Apartheid under demokratins flagga", "De borde protesterat mot Vatikanstaten istället"
Nyhetslänkar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

14 comments:

  1. _Viva la Ahmadinejad ; )

    ReplyDelete
  2. Så ni förväntar er att någon ska tro att Israels försvar mot palestinsk terrorisrm beror på att de är araber?

    Ha!

    Märkligt att ett land varav 20% av befolkningen är minoriteter med fullvärdiga rättigheter smutskastas som "rasistiskt", medan palestiniernas krav på en etniskt rensad palestinsk stat utan judar, och styrd av en antisemitisk terrorgrupp, skulle vara något annat än just rasistisk.

    ReplyDelete
  3. Israels ockupation är rasistisk. Den är rasistisk i hur den behandlar palestinier som icke-människor, hur den dagligen förnedrar palestinierna och förvägrar dem rätten att leva ett fullvärdigt liv. På Västbanken idag finns två klasser av människor, rättslösa palestinier och israeliska bosättare (med fullvärdiga rättigheter inom staten Israel, den stat som styr området). Det är apartheid.

    Om rasism mot araber spelar någon roll som motivation bakom ockupationspolitiken eller om det bara är en konsekvens av ockupationen, kan diskuteras. Belagt är iallafall att delar av det politiska etablissemanget i Israel motiverar ockupationspolitiken utifrån rasistiska föresatser.

    Inom det palestinska samhället finns också judar. Inte många, men det är likväl palestinier. Inom PLC, palestinska myndighetens parlament, har funnits en judisk ledamot. Mig veterligen har inte funnits krav från ngn palestinsk fraktion att utesluta dem från den palestinska gemenskapet. I Israel, däremot, är diskussionen om 'transfer' (att rensa staten från arabiska medborgare) påtaglig.

    Att den arabiska minoriteten inne i Israel skulle ha fullvärdiga rättigheter är struntprat. Genom en rad regler, förordningar och praxis berövas araberna sina medborgerliga rättigheter. Det rör tillgång i bygglov, arbeten, offentliga investeringar eller hur man behandlas av myndigheter. Se t.ex. en tidigare bloggpost om hur israeliska rättsväsendet värderar arabiska medborgares liv; http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com/2009/04/israeli-apartheid-justice-kill-arab-6.html

    ReplyDelete
  4. Kanske kan vara intressant att läsa vad han sa:

    De segrande makterna [i världskrigen] kallar sig själva världens erövrare, samtidigt som de nonchalerar och kuvar andra nationers rättigheter genom att påtvinga dem förtryckande lagar och internationella bestämmelser.

    Efter andra världskriget gick de så långt som till att göra en hel nation hemlös, med judarnas lidande som förevändning. De skickade emigranter från Europa, Förenta staterna och andra delar av världen, i syfte att etablera en fullkomligt rasistisk regering i det ockuperade Palestina. [representanter från Frankrike, Finland och andra länder syns här resa sig och lämna salen] Faktum är att, som kompensation... [applåder, oväsen] för de ödesdigra följderna av rasism i Europa...
    [långvariga rop, oväsen] Som kompensation för de ödesdigra följderna av rasism i Europa, hjälpte de till att föra en ytterst grym och repressiv regim till makten i Palestina.

    Det är desto mer beklagligt att ett antal västliga regeringar och Förenta staterna har förbundit sig till att försvara dessa rasistiska folkmordsförövare, samtidigt som väckta samveten och världens frihetssinnade människor fördömer aggression, brutalitet och bombardemang av Gazas civilbefolkning.

    [Konflikterna i Irak och Afghanistan var] ett tydligt exempel på egocentrism, rasism, diskriminering eller kränkning av nationers värdighet och oberoende.

    Idag står det internationella samfundet inför en typ av rasism som har fläckat mänskligheten. Vid det tredje millenniets början står ordet sionism för rasism som söker falsk betäckning bakom religion och missbrukar religiösa föreställningar för att dölja hat.

    Ansträngningar, av politisk och internationell typ, måste göras för att sätta stop för sionisternas och deras anhängares övergrepp.
    Regeringar måste uppmuntras och stödjas i kampen för att få bukt med denna barbariska rasism, och försöka förändra de nu rådande internationella mekanismerna.

    Ni är all medvetna om den konspiration som vissa makter och sionistiska grupper gjort mot denna konferens... Det måste vidkännas att en bojkott mot en sammankomst som denna är en sann indikation på stöd för ett uppenbart exempel på rasism.

    ReplyDelete
  5. Sakfel, min vän. "Bosättare" på den omtvistade marken har israeliska medborgerliga rättigheter, och palestinska invånare har de rättigheter som den palestinska myndigheten ger dem (de vill inte vara israeliska medborgare - åtminstone säger det inte det öppet).

    "Om rasism mot araber spelar någon roll som motivation bakom ockupationspolitiken eller om det bara är en konsekvens av ockupationen, kan diskuteras"

    Här blandar du ihop saker. Statlig rasism och individuell rasism. Rasism finns hos människor överallt, inte minst bland palestinierna. Jag tror att merparten av de israeler so känner ovilja mot palestinier gör det pga deras terror och hat mot judar & Israel. Men självklart finns det rasister även i Israel. Däremot är inte landet på något sätt rasistiskt, och HD är respekterat i hela världen.

    Jag hör dig aldrig klaga på palestinsk antisemitism eller hatet från hamas. Eller syrisk rasism mot kurder, där lagen förbjuder kurdisk kultur. Eller Jordaniens och den palestinska regimens förbud för judar att köpa mark.

    GÄLLANDE transfer så är det också sakfel. Det är GRÄNSERNA som ska flyttas, inte människor, enl Lieberman.På så sätt behöver ingen lämna sina hem. Palestinierna får sin etniskt rensade stat utan judar genom att bosättningarna inlemmas i Israel, och Israel skänker de israeliska städerna Umm al-Fahm och några till till Palestina.

    gränsförändringar har gjorts hundratals gånger i regionen.

    Hur vore det om du försökte hålla dig till sakligt korrekta påståenden här?

    ReplyDelete
  6. 1) Palestinierna har palestinska medborgarskap, israeliska bosättare israeliska. Dock så är det Israel som ockuperar Västbanken. Det palestinska självstyret har bara begränsad auktoritet över området. När israeliska armén väljer att stänga av en väg, riva bostadshus eller sätta upp en vägspärr, då har palestinska myndigheten inget att säga emot. Konkret innebär skillnaden att en bosättare i Hebron kan rösta i israeliska val och välja en regering som har kontroll över det område där han/hon bor, en palestinsk granne kan inte göra det.

    2) Palestinierna i östra Jerusalem har erbjudits israeliska medborgarskap, merparten har dock vägrat att skaffa sig israeliska pass. Jerusalems palestinska befolkning markerar att man inte vill tappa kontakten till sina landsmän/kvinnor i Västbanken och Gaza. Men om ett allmänt erbjudande om medborgarskap till samtliga palestinier på Västbanken, Gaza och östra Jerusalem skulle komma, så tror jag diskussionen palestinierna imellan skulle se annorlunda ut. Det finns rörelser som strävar efter en enstatslösning, en sekulär demokratisk stat för judar, muslimer och kristna gemensamt, och palestinska opinionsundersökningar har visat att den tankeinriktningen har visst stöd i den palestinska befolkningen i stort.

    3) Det finns självklart en grad av godtycke vad som rapporteras i denna blog, och vad som uteblir. Det är oundvikligt, ingen blog, tidning eller bok kan täcka allt. Det finns många företeelser som inte kritiseras i denna blogg. Det bör inte ses som accepterande.

    4) Jag håller dock inte med den proisraeliska propagandan om att antisemitism skulle vara ett överhängande problem i arabvärlden. Det finns antisemitiska stämningar i arabvärlden, vilket är problematiskt, men det problemet måste ges proportioner i bemötande. Jag baserar detta antagande på personliga erfarenheter.

    5) Gällande Hamas så tror jag det är gravt missvisande att hävda att rörelsen skulle drivas av 'hat'. Hamas drivs, liksom andra palestinska rörelser, av de materiella förhållandena under ockupationen. Vidare gällande Hamas, så rekommenderas läsning av http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com/search/label/hamas . Om du går igenom vad som skrivits på denna blogg, så hittar du flera inslag som är kritiska mot Hamasrörelsens agerande.

    6) Vad menas med 'HD'?

    7) Transfer är inte synonymt med Liebermanplanen. Liebermanplanen (att flytta Umm el-Fahm m.m. till en palestinsk stat) är en av flera förslag som betecknats som transfer. Det finns också Elonplanen, som föreslår att arabisk befolkning ska förflyttas till Jordanien. Detta är förslag som förvisso presenterats av extremister i israelisk politik, men vars genomslag i den offentliga debatten har varit bredare. Jag tycker det är skrämmande att etnisk rensning på allvar diskuteras i en valkampanj. Tycker inte du det?

    ReplyDelete
  7. För det första blir det lite barnsligt när du hittar israelisk "rasism" överallt, men inte anser att Hamas är rasistiska och hatiska (titta exempelvis på detta, som kom häromdagen), eller att antisemitism inte är utbredd i arabvärlden - både bland vanliga människor och i mediala och politiska kretsar, samt bland araber och muslimer i Europa.

    1) Mängden kontroll som den palestinska ledningen på VB har beror helt på deras eget agerande under de senaste decennierna. Osloavtalen hade givit en palestinsk stat vid millenieskiftet om inte Arafat hade vägrat, och startat en intifada. Häromdagen erkände Saeb 'Arakat i Al-Jazeera att Arafat inte hade erkänt existensen av Templet på Tempelberget. Han sade också att palestinierna IDAG var beslutsamma om att judarna aldrig skulle få det minsta inflytande på judarnas heligaste plats, samt att palestiniernas krav är att hela Gamla Staden i Jerusalem skulle inlemmas till deras stat (!!).

    Jag förstår inte dina invändningar mot rivande av hus om de har byggts olagligt, eller om de tillhört en självmordsbombare. I arabvärlden likviderar man hela familjen till någon som gjort liknande brott. Upprättandet av vägspärrar har en saklig orsak - nämligen terrorism. För 25 år sedan var alla "gränser" helt öppna till VB, och israeler handlade i Ramallah och arbetade i Gaza, och tvärtom. Terrorn krossade allt det. Det är därför jag menar att de svårigheter och inskränkningar som drabbar palestinierna är deras eget ansvar. Det är tragiskt, men det är al-haq.

    2) Det stämmer om medborgarskap i Jerusalem, även om antalet arabiska ansökningar om israeliskt medborgarskap skjutit i höjden skarpt, sedan Israels fd Olmertregering började diskutera att skänka ett antal östra delar av Jerusalem till PA, ex. Abu Dis, Shuafat m.fl.

    En enstatslösning är orealistisk, mestadels därför att majoriteten i regionen inte vill ha en sådan, samt också därför att det i praktiken skulle resultera i två stater för palestinierna och noll för judarna. Dessutom är exemplen på enstatslösningar inte särskilt goda från arabvärlden. Titta bara på Libanon, Sudan och Irak, eller Jugoslavien i Europa.

    3) Jag förstår att man inte kan täcka allt, men även i detta inlägg antyds det att det inte finns några problem med att Ahmadinejad är palestiniernas bästa vän, och i andra lägen att Hamas är en legitim rörelse trots att den uppmanar till krossandet av Israel, hat mot judar och terrorism.

    4) Se ovan.
    5) Se ovan.
    6) Israel Högsta Domstol.
    7) Ja, Lieberman-förslaget är egentligen Bill Clintons förslag (Clintonparametrarna från Camp David). Det är inte transfer.

    Gällande Elonplanen så handlar det om att häva den hashemitiska överhögheten över de palestinska araberna i östpalestina (dagens Jordanien ingick ju i palestinamandatet fram till 1923). Många Västbankspalestinier hade faktiskt gärna sett en anslutning till Jordanien och skapandet av en palestinsk stat där. Men det är kungafamiljen som vägrar.

    Oavsett vad man tcker om förslaget så är det faktiskt också i samstämmighet med själva mandattexten, som hela världen är bunden av via Nationernas Förbund och senare FN, nämligen att det judiska nationalhemmet ska upprättas på allt område väster om Jordanfloden. Detta mandatdokument är det enda fortfarande bindande dokumentet som finns för denna region.

    Sedermera har visserligen judarna 1947 accepterat att offra sig och avstå ca. 80% av den mark de blev lovade, trots att araberna fick allting från Syrien till Irak och Egypten. Judarna var i majoritet i de områden som delningsplanen från 1947 tilldelade den judiska staten, samt också i Jerusalem. Men arabvärlden vägrade samlevnad och skapandet av en judisk och arabisk stat, och startade krig. Däremot hade Arabförbundets stater samma år, 1947, röstat JA i FN för delningen av brittiska Indien, så att det muslimska Pakistan kunde bildas, och en flyktingström på 15 miljoner människor.

    Idag är Elonplanen nog en utopi. Men problemet är att aktörer som Hamas, men också många sekulära palestinier, inte accepterar något Israel alls, och då kommer förstås konflikten att fortsätta, och de får fortsätta att leva i det umbärande de nu försatt sig i.

    Palestinierna lyckades inte ena sig under ett (1) palestinskt styre under Olmerts tid, så det blev inget av Annapolisprocessen heller, trots att Olmert tillhör de mest generösa och vänstervridna premiärministrar Israel har haft.

    Israeliska folket tröttnade på palestiniernas splittring och Hamas raketer, och valde istället någon med mer pragmatisk syn. Nu handlar det om den internationellt bindande Färdplanen för Fred mot en tvåstatslösning, och under tiden ska man skapa en ekonomisk fred.

    Men ingenting kommer att lyckas för palestinierna om de inte enas bakom ett styre som erkänner den judiska staten och upphör med terrorn. Det är förstås det första steget i Färdplanen, utan vilket inga framsteg kan lyckas.

    Som svar på din fråga har jag inte hört någon seriös israelisk politiker diskutera transfer, men jag kan ha missat det. Det har inget allvarligt stöd. Häromdagen sade Netanyahu till landets araber att han ska hjälpa dem att integrera sig, och att de ska känna sig ännu mer hemma.

    Mcket allvarligare är tyvärr talet om folkmord på judar och krossande av Israel som vi hör från palestinierna. Inte bara under Hamas valkampanj, utan nästan dagligen i deras TV. Tycker inte du det?

    ReplyDelete
  8. Den här diskussionen spretar ut åt många håll. Jag försöker nedan besvara ett par av påståendena, lämnar andra till att besvaras imorgon:

    *) Vad jag säger är att 'hat' inte är Hamas politiska drivkraft. Det är en stapelvara i den israeliska propagandan att försöka förklara existensen av militanta palestinska organisationer utifrån ett tillsynes oprovocerat inneboende hat hos araber. Jag menar att den förklaringen är missvisande och ahistorisk. Jag är inte ute efter ngn white-wash av Hamas, men beskrivningarna bör hållas sakliga.

    *) Att du tycker att det är 'barnsligt' att jag inte anser att antisemitism är ett stort problem i arabvärlden är din åsikt. Jag baserar min egen uppfattning om arabvärlden utifrån egna upplevelser.

    *) Jag delar inte, vilket jag antar att du kunnat gissa på förhand, din historieskrivning om Osloprocessen. Sanningen är mycket enkel. Hade Israel haft vilja att avbryta ockupationen så hade det gått mycket snabbt att göra det. Teoretiskt sätt skulle Israel kunna utrymma hela Västbanken på ett par timmar, högst ett par dagar om bosättarna skulle sabotera. Att dra in palestinierna i en utdragen förhandlingsprocess under hela 90-talet var en taktik för att få PLO att bli delaktiga i bildandet av en palestinsk bantustanstat.

    *) Angående bygglov, så är det ett faktum att israeliska myndigheter nästan aldrig ger bygglov åt araber. Däremot ser man mellan fingrarna på att det sker. Det betyder att en stor del av den arabiska befolkningen bor i 'illegala' byggnader, och det gör att israeliska myndigheter kan utsätta hela samhällen för utpressning om de skulle organisera sig. Vad det gäller hus på Västbanken så kan man fråga med vilken rätt Israel avgör vilka hus som är lagliga och olagliga. Västbanken är inte internationellt erkänt som en del av staten Israel, vilket jag antar att du känner till.

    *) Tycker du inte att det är en smula problematiskt, utifrån juridisk ståndpunkt, att man river hus där en familjemedlem begått en våldshandling? Skulle du vilja att Sverige anammade den rättspraxisen?

    *) Påståendet att 'I arabvärlden likvideras hela familjen stämmer inte'. 1) Dels är det klumpigt att tala om arabvärlden som ett homogent block. I Syrien eller Irak på 70- eller 80-talet hade det varit fullt möjligt, men knappast idag. Ta t.ex. den inhemska terrorismen i Saudiarabien. Har du ngn gång hört talas om den typen av repressalier mot anhöriga? 2) Om det hade varit sant, så hade det fortfarande inte ursäktat Israels beteende. Mänskliga rättigheter är inte relativa, utan universella.

    *) Vägspärrarna handlar inte om säkerhet. Det handlar om ett systematiskt nedbrytande av det palestinska samhället som helhet. Det handlar också om att fysiskt separera israeler och palestinier, att sabotera samlevnad. Vid vägspärrarna sker dagliga förnedringar av palestinier, behandling som ytterst sällan kan motiveras utifrån säkerhetsaspekter. Mina egna erfarenheter, vad jag själv har bevittnat är att det rör sig om rena jäkelskaper. Att det finns en rasistisk ordning är också aldrig så uppenbart som just vid avspärrningar. Medan palestinska bilar placeras i köer på vägarna kan bosättarna bara tuta och åka förbi.

    En funktion checkpoints fyller är att en hel generation unga israeler blir delaktiga i förnedringen av palestinierna. Det bidrar till att skärpa vi-dom mentalitet, det skapar en kollektiv gemenskap. Det är en 'rite of passage' om man så säger. Man kan jämföra med massavrättningarna i Iran under 80-talet, där utförande medvetet spreds ut till många olika personer för att på så sätt göra hela den revolutionära rörelsen till medbrottsligar, vilket bidragit till regimens förmåga att hålla samman leden.

    *) Angående Ahmadinejad eller Hamas så tycker jag att du bör läsa vad jag faktiskt skriver. Jag har skrivit flera inlägg som är kritiska mot Hamas eller vidareförmedlar kritik (http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com/2009/04/pflp-slams-fateh-and-hamas-for-their.html, http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com/2009/03/pflp-holds-memorial-for-martyr-hassan.html, http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com/2009/02/four-palestinian-political-parties-call.html, http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com/2009/01/pflp-condemns-hamas-repressive.html). Gällande Iran så har jag vidareförmedlat texter från exilbaserade oppositionsgrupper (http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com/2009/02/blog-post_9146.html, http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com/2009/02/blog-post_4493.html), och inlägg som http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com/2009/04/palestinian-bds-committee-asks-tehran.html och http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com/2009/04/carl-bildt-tycker-att-ahmadinejad-gick.html är knappast skrivna i en ton som motsvarar iranska UDs kommunikéer.

    *) Jag har svårt att se Elonplanen som 'en utopi'.

    *) Enstatslösningen, dvs en gemensam demokratisk och sekulär stat i hela mandat-Palestina, ses ofta som orealistisk. Men hur realistisk är en tvåstatslösning? Finns det några tecken att ngn av de senaste israeliska regeringarna skulle ha varit seriöst intresserade av en rättvis tvåstatslösning? Faktum är att den dominerande politiska ståndpunkten i Israel är att bevara status quo. Den nuvarande situationen är levbar för flertalet israeler. För palestinierna är situationen dock en annan. Oavsett om vi talar om enstatslösning eller tvåstatslösning, så kommer det inte bli ngn fred om inte Israel tvingas till det. Därav vikten av internationella bojkotter mot Israel.

    ReplyDelete
  9. Lite sent, men ett par till punkter:

    *) Nej, problemet ligger inte hos palestinierna, och problemet ligger inte i frågan om erkännande av staten Israel. Jag vet inte riktigt hur Islamiska Jihad ställer sig, men annars har alla palestinska falanger av vikt ställt sig bakom tvåstatslösning (om än, med olika semantiska omskrivningar). Bollen ligger hos Israel att konkret visa att man står upp för en tvåstatslösning.

    *) Jag menar att försöken att styra över diskussionen om Hamas diskurs istället för att diskutera villkoren för befolkningen under ockupation är en form av avledningsmanöver. Hamas utgör inte något reellt hot mot staten Israels existens. Däremot förvägras hela befolkningen i Västbanken & Gaza ett normalt liv så länge ockupationen fortgår.

    *) Jag håller inte med om din historieskrivning om delningen av Palestina. Judarna hade en marginell övervikt gentemot palestinierna i det av FN-planen angivna området. För palestinierna fanns det ingen anledning att acceptera en delning av deras hemland, där de skulle få behålla 45% i tre uppstyckade delar. Att säga att araberna 'fick' Egypten, Syrien och Irak är gravt missvisande. Det var knappast så att arabvärlden förhandlade som en nation, och merparten av arabvärlden var fortfarande under kolonial kontroll.

    *) Analogin mellan delningen av Palestina och delningen av Indien håller inte. I fallet Indien så fanns det en överenskommelse mellan kongresspartiet och Muslim League om delning. Den överenskommelsen var förvisso extremt dåligt folkligt förankrad, men delning var åtminstone ngt ömsesidig. Det sagt, så var delningen av Indien en extrem tragedi, som fortfarande producerar misär och konflikt. Delningarna av Palestina och Indien har åtminstone en faktor gemensamt, kortsiktiga koloniala manövreringar för geopolitisk makt som skapar ett betydligt mer långvarigt lidande hos folken.

    ReplyDelete
  10. Här är mina relativt förkortade svar till dina två senaste kommentarer:

    * en terrororganisation som i sina stadgar baserar sig på Sions Vises Protokoll och längtar till dagen då trädet och stenen kommer att säga att 'en jude gömmer sig bakom mig, kom och döda honom' är exakt vad man kan kalla en hatisk och rasistisk organisation.

    * jag tycker inte bara att det är barnsligt utan också hyckleri att klaga på påstådd anti-arabisk rasism (trots att det redan i Israels självständighetsförklaring garanteras fulla rättigheter till alla invånare inkl. till araber), men strunta i antisemitism och decennier av förvägran av det judiska folkets rätt till självständighet i sitt hemland.

    * Osloprocessen, precis som Färdplanen, är baserad på resolution 242 som uttryckligen ger Israel rätten till nya framförhandlade säkra gränser. Eldupphörlinjerna från 1949 har alltså ingen relevans idag, precis som också framgår uttryckligen i eldupphöravtalen från 1949 (de var inte att betrakta som gränser, enligt avtalet). Eldupphöravtalet är irrelevant idag också pga att arabstaterna bröt avtalet och startade krig mot Israel igen 1967.

    Därför är det oacceptabelt, att som du gör, låtsas som att resolution 242 från efter kriget 1967 inte finns, och att Israel (?) skulle vara ålagt att lämna hela Västbanken. Det är det ingen som accepterar, och inte ens den palestinska sidan har det som ett krav idag. Om 1949-linjerna vore så viktiga så är frågan varför arabstaterna startade krig och våldtog just de linjerna 1967.

    * jag vet inte vad du har för sakliga källor till påståendet att araber inte får tillräckligt med bygglov (förutom palestinska utsagor). Däremot kan jag meddela att Israel river ungefär två gånger fler olagligt uppföra "judiska" byggnader i västra Jerusalem än olagliga arabiska strukturer i stadens östra kvarter.
    Du frågar om lagen på Västbanken gällande byggnader och mark: enl. Fjärde Genèvekonventionen så är det de tidigare gällande ottomanska, jordanska och brittiska lagarna. Israel har skyldighet enl. folkrätten att upprätthålla dessa tiigare gällande lagar (som inte får förändras enl. konventionen). Enligt dessa lagar så är marken statsägd, och i vissa fall leasad till brukare, som förlorar leasingrätten om brukandet upphör under ett antal år. Detta är alltså inte en israelisk lag. Du kan läsa mer om dessa lagar på CAMERA:s hemsida.

    * ja, jag tycker att det är problematiskt att riva huset för en självmordsbombare. Men jag har inte lyckats komma på något bättre. Har du? Det är omöjligt att ställa bombarens kvarlevor inför rätta. Alltså måste han avskräckas INNAN dådet. Palestinskt självmordsmördande är problematiskt, och jag är öppen för andra förslag till avskräckning mot dessa barbariska och rasistiska massmord på civila.

    * det är förstås omöjligt att komma vidare när motparten hävdar att det inte finns något säkerhetsargument för vägspärrar. Jag kan bara svara att det gör det visst, och det bevisas av alla de terrorister som stoppats i dem, inkl. med sprängämnesbälten. Och inkl. på minderåriga (barn) samt till och med gravida kvinnor(!) Det bidrar också till att terrorister får det svårare att anfalla civila israeler boende på Västbanken, som förstås definieras av folkrätten som just civila (se också Human Rights Watchs rapport 'Erased in a Moment').
    Självklart kan jag ha full förståelse för att palestinierna ogillar olägenheterna med vägspärrar, och jag beklagar att dem som inte är involverade i terrorism drabbas av vad terrorgrupperna gör. Men jag har svårt att se vägspärrarna som "förnedrande". De flesta palestinier vet mycket väl varför vägspärrarna finns, och de är mycket medvetna om vad terrororganisationerna håller på med. Israeler "förnedras" varje dag vid affärer, restauranger och biografer där de måste röntgas och genomsökas varje dag, flera gånger.
    Jag kan tillägga att vägspärrar finns i alla arabländer (själv stoppades jag vid åtminstone två rutinmässiga vägspärrar i Jordanien på den korta resan mellan Aqaba till Petra), och Hamas upprätthåller ett stort antal vägspärrar i Gaza, där människor stoppas och där bilar genomsöks. Det händer också att politiska dissidenter misshandlas i dem.
    Det finns vägar från Israel till israeliska samhällen på Västbanken på vilka endast israeliska araber och judar får köra i dagsläget. Det beror på en tillfällig lag på begäran av armén, som omprövas var sjätte månad av Högsta Domstolen. Anledningen är det stora antalet terrorattacker som genomförts mot israeler på Västbanken, på övriga vägar. Enda sättet att reducera morden har varit att se till att israeler kör på israeliska vägar, och palestinier på palestinska vägar. Men som sagt, så fort HD anser att arméns hänsvisningar till den aktuella säkerhetssituationen inte längre är motiverad, så hävs lagen och även utlänningar (invånare i PA) kan använda de israeliskbyggda vägarna igen.

    * du får ursäkta om jag inte har hunnit läsa alla de inlägg du hänvisar till. Jag måste av tidsskäl basera mig på det du säger i det här inlägget.

    * även högerregeringar har agerat för en tvåstatslösning, och Netanyahu upprepade häromdagen att han är redo för en övergripande fred (och Färdplanen som han åter betonat ska leda till en tvåstatslösning). Jag tror inte det stämmer när du säger att israelerna trivs me nuvarande situation. När jag senast besökte och talade med strategiska experter fick jag det förklarat att det ligger i Israels största intresse att så snabbt som möjligt få en 2-statslösning (och man har varken intresse av eller vilja att kontrollera palestinierna), medan palestinierna i själva verket inte verkar vara intresserade av att snarast nå en lösning, vilket förklarar deras strategi att insistera på fantasin om "återvändo" och vägran att acceptera Israels som judisk stat. Palestinierna tror fortfarande att de tjänar på att dra ut på en lösning, i förhoppningen att demografin ska hjälpa dem. Vilket naturligtvis är en schimär. Men det gör att man förstår varför en lösning låter vänta på sig.

    * du tycks fullständigt ha missuppfattat Hamas och de andra terrorgruppernas inställning till en lösning. De har explicit AVVISAT en lösning, och sagt att det på sin höjd kan handla om en 10-års hudna. Jag är mycket förvånad att du inte tycks känna till det. Den enda parten som bevisat att man vill ha en snar tvåstatslösning är, objektivt sett, Israel.
    Och så sent som idag sade Abbas att han vägrar att erkänna Israel som judisk stat (judiska folket), för att kunna hålla fast vid kravet på "återvändo" (se Reuters, AFP). Det är ungefär som om Indonesien skulle acceptera en 2-statslösning, men vägra att den nya staten är en stat för det östtimorianska folket, med östtimoriansk kultur m.m. Eller som om Israel skulle vägra att betrakta Libyen som en arabisk stat.

    * Hamas kan inte idag utplåna Israel, men kan varje dag se till att miljoner israeler inte kan leva normala liv. Att människor måste scannas bara de ska gå in i en affär, och att en stor del av statsbudgeten måste läggas på säkerhet och försvar, istället för att kunna användas för folket (både judar och araber).

    * Judarna fick 55% av ÅTERSTODEN av det palestinska mandatet, efter att 78% redan givits till de palestinska araberna i form av det som blev Jordanien. Det innebär att judarna endast fått ca. 11% av mandatet, och araberna totalt ca. 89%. Allt detta trots att det fortfarande bindande mandatet, undertecknat av medlemmarna i Nationeras Förbund, gav judarna rätten att bygga sitt nationalhem i hela mandatområdet (innan det begränsades till att endast gälla allt område väster om Jordanfloden, dvs inkl. Västbanken och Gaza).

    Och jo, araberna förhandlade som en nation gentemot britterna efter Första Världskriget. Potentaterna från Hedjaz (del av dagens Saudiarabien) förhandlade om hela området inkl. det som idag kallas Libanon, Syrien, Irak och det som kom att kallas palestinamandatet. Det var dessa småhövdingar som förhandlade, eftersom det var bl.a. de som, i varierande grad, hade hjälpt britterna att krossa det Osmanska Imperiet. Den ene potentaten från Hedjaz fick det som blev Jordanien, en annan fick en del av dagens Irak (trots att kurderna lovats självständighet) och några andra fick Libanon och Syrien (trots mycket stora icke-arabiska och icke-muslimska minoriteter där) efter en övergångsperiod av fransk mandatmakt. Efter några decennier av kolonialbestämmande i Egypten och Libyen gavs också dessa länder till arabiska makthavare, trots de mycket stora icke-arabiska minoriteterna i några av dessa områden.

    En av de största minoriteterna var den judiska, som lovades självständighet i sitt historiska hemland på en promille av det område som i övrigt utdelades till araberna.

    * Exemplet från Indien visar att arabvärlden och de muslimska staterna inte hade något emot att skapa flyktingströmmar på 15 miljoner människor, samt att utväxla befolkningen mellan varandra (och växla ut andra människors mark med nya invånare, i utbyte mot annan mark och människor). Detta trots att uppdelningen främst var baserad på religiösa grunder (inte som i det judiska fallet på självständighet för ett mångtusenårigt folk). Utväxling av befolkningar var f.ö. också helt ok för det muslimska Turkiet i konflikten med Grekland, och i många andra delar av världen.

    ReplyDelete
  11. Jag tror att vi vid det här laget kan konstatera att vi är oense om det mesta. Det gäller historieskrivningar, nationsbegrepp och hur man ska se på den israeliska ockupationen överlag. Så må vara. Några korta kommentarer:

    * Vi har uppenbarligen olika upplevelser av ockupationens vardagsrealiteter, hur maktförhållanden påverkar människors vardag. Vi har också uppenbarligen olika synsätt om hur tillvaron i arabvärlden ser ut. Jag har aldrig upplevt checkpoints, som de existerar på Västbanken, ngnstans i arabvärlden.

    *Det dokument du refererar till är inte Hamas 'stadgar'. Det är en deklaration från 1988. Därefter har Hamas politiska diskurs ändrats markant.

    * Jag anser inte att Israel är judarnas "hemland". Jag tycker inte att vi bör rita om kartorna utifrån hur världen såg ut för 2000+ år sedan (hur skulle du gränserna se ut?). Judarna är ett av många olika folk som i ngn period de senaste 3000 åren bebott Palestina. Jag tycker att staten Israel är en realititet man får förhålla sig till, och att en rättvis tvåstatslösning är rimlig lösning som i längden gynnar både israeler och palestinier.

    * Kriget 1967 inleddes då Israel angrep militärinstallationer i Egypten.

    * Jag menar att det enda sättet som självmordbombningar kan försvinna är genom att palestinierna behandlas som människor. Ingen vill bli självmordsbombare, det är ett fenomen som uppstår i desperation.

    * Din argumentation för etnisk rensing (att araberna likaväl kan flytta till Jordanien eller ngn annanstans) håller inte. Det är godtyckligt. Varför ska inte palestinier från Nablus, Haifa, Jerusalem, Nazaret eller Gaza få bo kvar i sina hem? Argumentet kan, med samma godtycklighet vändas 180 grader; Varför kan inte israelerna flytta hem till sina hemländer? Det pågår knappast pogromer i Polen idag. Man kan knappast påstå att judar i New York är särskilt förföljda. De etniska rensningar som ägde rum i Punjab eller Grekland/Turkiet kan knappast användas som prejudicerande. Det är skrämmande att folkmord används som positiva referenspunkter.

    *Du talar ofta om arabvärlden som en homogen enhet. Dels geografiskt, men framförallt övertid. Politiskt har arabvärlden genomgått omfattande förändringar de senaste 60 året (mycket tackvare/pga palestinafrågan). Flertalet av de arabiska regimer som fanns 1947 är idag historia. De regimerna hade också knappast ngn folklig/demokratisk legitima.

    *Arabvärlden förhandlade inte som en nation. Snarare delades den arabiska östern (al-mushark al-arabi) upp och lovades ut till olika feodalherrar, i kolonialisternas söndra och härska-taktik. Du har själv beskrivit skeendet.

    *Vilka stater var medlemmar i NF? Hur många av dem var: afrikanska? arabiska? asiatiska? Inte särskilt många. NF var ett organ för den vita kolonialismen. NF hade ingen rätt att lova bort Palestina till ngn.

    *Netanyahu har själv dragit tillbaka sin ploj att palestinierna skulle avkrävas att erkänna Israel som 'judisk stat'. Stater erkänner varandra som självständiga och suveräna, men inte särskilt mkt mer. När kommer Israel erkänna Palestina som en suverän och självständig stat?

    *'Rätt' kan betyda lite olika saker i lite olika sammanhang. Min frågeställning var retorisk, inte juridisk. Min fråga var inte vilken lagkodex som ockupationsmakten anser sig följa, utan hur ockupationsmakten faktiskt beter sig.

    ReplyDelete
  12. Jag får i alla fall konstatera att du tyvärr inte gav några svar på mina punkter om Hamas antisemitism, gällande de inaktuella vapenstilleståndslinjerna från 1949, gällande ottomansk marklag, gällande hur man ska avskräcka självmordsbombare, gällande missförståndet att Hamas skulle förespråka en tvåstatslösning, gällande faktumet att de palestinska araberna fick självständighet på 89% av det historiska palestinska mandatområdet, att arabvärlden förhandlade som en enhet med segrarmakterna i Första Världskriget m.m. m.m.

    Här är korta kommentarer till ditt senaste svar:

    * Det är tråkigt att du anser att Israel inte är judarnas hemland. Jag skulle på samma sätt kunna framhålla att palestinierna inte är ett folk eller en nation, och att det arabiska folket redan fått sin nationalism tillgodosedd i ett 20-tal egna stater, nästan alla uppritade och skänkta av kolonialmakter, utan hänsyn till de stora minoriteterna som bor i området. Men en sådan attityd leder inte till fred idag.

    Visst är det så att ett palestinskt erkännande av Israel som judisk stat inte är av någon som helst betydelse för Israel som sådant (det är inte avhängigt palestiniernas åsikt), men det hade varit ett steg närmare fred.

    * Vi är oense på många punkter, inte minst därför att du tycks anlägga ett marxistiskt perspektiv. Det är lite ironiskt, eftersom återupprättandet av självständighet för det judiska folket i Israel är ett steg i avkolonialiseringen (området var under 400 år en ottomansk provins styrd från Konstantinopel ända till 1917, vilket araberna tycktes trivas ganska bra med), och det ottomanska imperiet samt arabvärldens spridning båda tillhör två av mänsklighetens absolut största och mest långvariga koloniala projekt (tätt följt av Sovjetunionen).

    Att en stor historisk minoritet, fördriven i exil genom förtryck och utplåning, samt diskriminering, får självständighet och kan återvända till sitt land är något som annars omhuldas i marxistisk teori. Oviljan här är förstås grundad i att bl.a. USA stödjer Mellanösterns minoriteter judar och kurder.

    Kurderna har samma problem som judarna, när det gäller södra Kurdistan (norra Irak). Där hade Saddam arabiserat området runt Kirkuk, Erbil m.fl, och fördrivit kurderna. Nu återvänder kurderna till stort förtret för de arabiska bosättarna, som Saddam hade flyttat in i området.

    Judar har inte bara bott i landet Israel "under perioder", utan konstant sedan mer än 3000 år.

    * Kriget 1967 inleddes när arabländerna bröt mot vapenstilleståndsavtalen från 1949, dvs när Egypten m.fl lovade att utplåna Israel, när FN-trupperna kördes bort från Sinai och Egypten remilitariserade halvön med uppåt 100 000 soldater omringande Israels södra gräns, samt när Egypten i brott mot internationella konventioner blockerade Tiran-sundet och Suezkanalen (och därmed bl.a. ströp alla bränseleveranser till Israel), som dessförinnan hade definierats som ett casus belli. Allt detta var kristallklara krigshandlingar. Egypten startade kriget, och Israel sköt det första skottet mot Egypten för att stoppa en förödande invasion.

    Det ska också noteras att Syrien inledde anfallet mot norra Israel från Golanhöjderna genom mattbombning av området, och Jordanien inledde anfallet från östra Jerusalem mot västra Jerusalem, genom att bomba och beskjuta staden, trots att Israel hade vädjat till Jordanien om att inte ansluta sig till Egyptens och Syriens krigspakt.

    * Det finns åtminstone 5 psykologiska studier av självmordsbombare, och alla visar att de inte motiveras av desperation och andra sociala faktorer, utan av religiös fanatism, antisemitism och hat. De är dessutom oftast högutbildade och välanpassade från medelklassfamiljer.

    * Jag har inte argumenterat för att palestinska araber ska flytta till Jordanien. Däremot reovisade jag i tidigare kommentarer att Liebermans och Clintons fredsförslag innebär att vissa arabiska städer i Israel kan komma att ingå i Palestina, mot att israeliska städer på Västbanken kan komma att inlemmas i Israel.

    Din hänvisning till Polen som "hemland" är märklig, eftersom en överväldigande majoritet av israelerna är födda i Israel, och en majoritet har, längre bak i släkten, rötterna i Mellanöstern, inte i Europa (majoriteten är mizrahi, inte achkenasisk).

    * Nej, segrarmakterna mot det ottomanska riket delade nästan utan undantag ut områdena till arabiska potentater, och tvingades av dessa att strunta i andra etniska minoriteter såsom kurderna, maroniterna, azererna, turkmener, kaldéer m.fl. (trots att ex. kurderna utlovades självständighet vid konferensen i San Remo).


    * NF bestod av ett stort antal afrikanska och asiatiska länder. Men det är oviktigt idag, eftersom även FN övertagit det bindande mandatet för det judiska folket (se FN-stadgans art. 80).

    Du talar om att "lova bort Palestina". Ja, britterna hade världssamfundets uppdrag att skapa självständighet för minoriteterna i det ottomanska imperiet, inkl. judarna. Det är svårt att förstå varför endast araber är de människor som förtjänar självständighet.

    Det var segrarmakterna som befriade området från ottomansk imperialism och kolonialism (utan vilket det inte hade blivit självständighet för NÅGON).

    Palestinamandatet tillhörde inte någon mer än någon annan. Jag noterar att du inte tycks ha något emot att 89% av "Palestina" lovades bort till en arabisk härskare från Hedjaz, som skapade Transjordanien. Att på 11% skapa självständighet för judarna var, trots att mandatet utlovade 100%, åtminstone inte oskäligt mycket!

    Mandatet var judarnas lika mycket som det var arabernas (eller egentligen mer, eftersom mandattexten hade reserverat området för judisk självständighet, medan araberna fick det i ett stort antal andra mandat, på andra gruppers bekostnad). Mycket riktigt fick judarna självständighet i de områden på vilka de var i majoritet 1947 (men inte i Jerusalem, där judarna var den största enskilda befolkningsgruppen sedan mitten på 1800-talet).

    * Netanyahu har inte dragit tillbaka kravet om erkännande av den judiska staten, men sagt att motviljan att erkänna att Israel är det judiska folkets hemland inte kommer att hindra förhandlingar (men däremot fred och skapandet av en palestinsk statsbildning).

    * Ja, Israel är skyldig, enligt internationella konventioner, att upprätthålla den befintliga lagstiftningen på Västbanken.

    ReplyDelete
  13. Ursäkta sent svar, har legat efter med bloggandet sista tiden. Kortfattat kan man konstatera att vi åtminstone är överens om att vi är oense om ganska mycket.

    *”bebott” var ett felaktigt ordval från min sida. Det ord jag borde använt skulle vara ”styrt” eller ”regerat över”. Judar har bott kontinuerligt i Palestina, och innan den sionistiska invandringen började fanns en livaktig palestinsk judisk kommunitet. Palestinier imellan drogs en tydlig skiljelinje mellan de palestinska judarna och de sionistiska kolonisterna.

    *Alla nationsgränser är sociala konstruktioner. För 200 år sedan fanns inga italienare, idag är det ytterst få som på allvar ifrågasätter Italiens existens som nationalstat. Palestina är en geografisk, social, ekonomisk och historisk enhet, men det är en nationell identitet som utvecklats i modern tid. Palestinsk nationalism konkurrerade tidigare med andra nationella projekt (panarabism, syrisk nationalism eller panislamism). Likaså så var den tidiga sionismen långt ifrån en majoritetsuppfattning bland judiska befolkningar runt om i världen. Det fanns folkistiska, bundistiska, territorialistiska, sejmistiska, assimilationistiska etc., uppfattningar om vad den judiska folkliga/nationella identiteten skulle vara.

    Idag är dock både det israeliska och palestinska nationella projekten existerande faktum. De är sinsemellan motstridiga och har överlappande territoriella anspråk. I min mening är en rättvis tvåstatslösning det enda sättet att gå från konstant konfrontation till fredlig samexistens. Samexistens kräver att det sionistiska projektet omformuleras såtillvida att man lämnar tankar om rasistisk överlägsenhet bakom sig, och accepterar att leva som jämlikar med andra nationer i Mellanöstern. Detta är den process som vita sydafrikaner fick gå igenom, då deras självbild omdefinierades under början av 1990-talet.

    *Vad det gäller marxistisk teori så antar jag att du känner till att frågan om den judiska nationella identiteten var ett hett diskussionsämne i den internationella socialistiska rörelsen. Judarna var helt klart en egen nationell grupp i Central/östeuropa, vid sidan av ryssar, ukrainare, polacker, tyskar, etc.. Problemet är att detta i sig inte legitimerar sionismen, ur marxistiskt perspektiv. Det är inte så att marxister förespråkar att varje befolkning som kan urskilja sig från andra befolkningar måste ha en egen stat (isåfall skulle man förespråka skapandet av 1000-tals oberoende stater). I marxistisk teori kopplar man rätten till nationellt självbestämmande till existensen av en någotsånär sammanhängande (historiskt, geografiskt, språkligt, ekonomiskt) enhet. Judarna saknade ett sådant område. Att skapa ett etniskt hemland genom politiskt organiserad migration, allianser med kolonialmakter och fördrivning av lokalbefolkningen är kolonialism, inte nationellt självbestämmande. Sionismen är till sin karaktär en kolonial rörelse, därav omöjligheten att förena sionistiska och marxistiska ståndpunkter. (de rörelser som försökte skapa syntes mellan sionism och marxism misslyckades fatalt, och blev antingen uteslutande sionister eller uteslutande marxister)

    *Jag föreslår inte, vilket jag hoppas är entydigt, att deportera israeliska judar till Polen. Jag vet att det bara är en minoritet i Israel som har sina har rötter där. Min kommentar var retorisk, att visa på orimligheten i att säga att palestiniernas rättigheter kan ignoreras med hänvisning till arabisk självständighet i andra områden.

    *NF hade faktiskt inte särskilt många medlemsstater i Afrika och Asien. När Palestinamandatet formellt erkändes av NF 1922, var Liberia och Sydafrika de enda afrikanska medlemmarna (Sydafrika är ju dessutom knappast under afrikanskt styre på den tiden). I Asien var Japan, Indien (brittisk koloni), Kina, Persien och Siam medlemmar.

    *Du återkommer om och om igen till sifferexceris om procentandelar ifall Jordanien inkluderas i Palestina. Jag menar att det inte går att resonera på det sättet. Det är knappast någon tröst för en palestinier i Gaza att Zarqa är en del av Jordanien. Det är inte heller så att all mark är likvärdig vad det gäller ekonomiska möjligheter. Det palestinska folket har rätt till självbestämmande. Jag stödjer skapandet av en suverän palestinsk stat inkluderandes Gaza, Västbanken och östra Jerusalem.

    ReplyDelete