Birgitta Ohlsson (FP) har idag ett inlägg på SvDs Brännpunkt där hon föreslår att svenska biståndspengar ska gå till iranska oppositionen.
Man kan undra vad som är motivationen bakom utspel som dessa, en genuin om än naiv vilja att stödja folkrörelsen i Iran eller enbart ett cyniskt beräknande om att exponera sig själv i svenska medier. Förslaget som sådant är dels
(1) intetsägande. Den iranska proteströrelserna lider inte av brist på pengar. Allierad med Mousavi är Rafsanjani, sannolikt Irans rikaste man.
(2) direkt kontraproduktivt. För närvarande bygger den iranska regimen hela sitt motangrepp mot proteströrelsen kring anklagelsen att demonstrationerna provoceras fram av utländska intressen. Ohlssons utspel och liknande uttalanden från västerländska politiker blir som manna för regimen i Teheran.
---
Updatering: Läs också Shora Esmailians tal från demonstrationen 25 juni.
𝐑𝐞𝐯𝐢𝐞𝐰 𝐨𝐟 𝑆𝑡𝑜𝑢𝑡 𝑎𝑛𝑑 𝑇𝑒𝑛𝑑𝑒𝑟
-
by Nasir Khan Indian academic Badri Raina’s book 𝑆𝑡𝑜𝑢𝑡 𝑎𝑛𝑑
𝑇𝑒𝑛𝑑𝑒𝑟 shows the poetic side of an imaginative and versatile poet,
whose political...
1 day ago
No comments:
Post a Comment