Organhandelsbråket: En skapad pseudokonflikt?

Är hela organstöldsstriden en fiktiv konflikt, skapad av den israeliska regeringen för att flytta fokus från den ökande internationella kritiken mot Netanyahus bosättningspolitik? Henrik Brors skriver i DN (fulltext här);

Det uppblossade ordkriget från israeliska regeringen skapar problem för Sverige som EU-ordförande. Men det är inte första gången Israel tar till anklagelser om antisemitism för att försöka begränsa Europas inflytande i Mellanöstern.

I januari 2004, dagarna före en konferens om folkmord, attackerade Israels ambassadör i Stockholm, Zvi Mazel, ett konstverk på Historiska museet med en bild av en palestinsk självmordsbombare. Han fick stöd av premiärminister Ariel Sharon som inför en växande internationell kritik mot bygget av muren på Västbanken svarade med anklagelser om att EU:s regeringar inte ingrep mot den växande antisemitismen i Europa.

I dag är den nya högerregeringen i Israel på samma sätt utsatt för en hård internationell kritik och växande krav på att acceptera en palestinsk stat. Då används en kulturartikel i Aftonbladet för ett angrepp på svenska regeringen.

Noterar också att SvD har en artikel idag, som låter den pro-israeliska kampanjgruppen NGO Monitor att bre ut sig. Kan vara värt att tillägga att NGO Monitor är en s.k. hasbaragrupp, vars enda funktion är att ifrågasätta och misstänkliggöra allt form av solidaritets/bistånds/människorättsarbete gentemot palestinierna. SIDAs chef för Palestinabiståndet svarar gentemot anklagelserna;

– Vi skulle inte ge stöd till någon organisation som förespråkar våld eller är antisemitisk eller islamofobisk. Men om man anser att kritik som bygger på folkrätten och Genèvekonventionen är anti-israelisk, då är det svårt att ha en dialog.

Läs också Motbilders suveräna dekonstruktion av Cornelia Edvardssons taffliga försök att misstänkliggöra Aftonbladet.

Nyhetslänkar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
Bloggat: Svensson, Badlands Hyena, guero, Minsta bröder, Röda Berget, Bulten i Bo

Pelaseyed bloggar, läs hela inlägget på Ung Vänster-bloggen:

Låt mig vara extra tydlig. Antisemitism måste tas på allvar. Men det måste också råda nolltollerans mot de som utnyttjar antisemitism för att försvara Israels brott. En oberoende granskning av palestiniernas anklagelser om israeliska arméns organstöld är det enda sättet att bringa klarhet i frågan. Sverige måste som EU-ordförandeland ta initiativ till en sådan oberoende granskning.

Påminnelser från verkligheten

Det är lätt att glömma, när man följer nyhetsmedia eller sitter och bloggar, att de senaste dagarnas mediestorm egentligen börjar i en familjs ofattbara tragedi. Aftonbladet har nu besökt samma familj som Donald Boström intervjuade 1992, samma familj vars 19-årige son brutalt mördades och kropp skändades av den israeliska armén. Ett av tusentals mord som ockupationsmakten begått.

Artikeln finns här. Ett utdrag;

En liten gammal kvinna klädd i spräcklig klänning kommer ut och sätter sig under olivträdet.

Saadega Ghanem pratar med låg röst och tittar ner i marken. Hon säger att hon tror att hon är 75 år gammal.

Även hon sprang ut när skotten föll.

– De höll min son i fötterna och skrattade. De tvingade mig att titta på honom. Han var blodig överallt. Sedan släpade de honom upp för trapporna till huset som de gömt sig i.

Hon gömmer ansiktet i händerna. Torkar sedan tårarna, fortsätter berätta.

– Den där eftermiddagen har aldrig slutat förfölja mig. Det var då jag fick ont i axlarna. Jag har haft ont sedan dess.

– De kunde ha gripit min son utan att döda honom. Men det ville de inte.

Folk började samlas kring huset där soldaterna befann sig. De kallade på förstärkning. Sedan bar de iväg kroppen till en militärhelikopter som stod i utkanten av byn och fraktade den till Israel.

Familjen vet fortfarande inte varför.

Några dagar senare hörde armén av sig och sa att de ville ha betalt för att lämna tillbaks Bilals kropp. 5 000 shekel, nästan 10 000 kronor, en fantasisumma för dessa fattiga människor.

– De sa att transporten med helikoptern varit dyr. Men varför ska vi behöva betala dem för att få tillbaks våra döda som de skjutit ihjäl, säger Jalal.

Ohly: "Kalla hem ambassadören"

I kölvattnet av en kulturartikel i Aftonbladet har anklagelser om antisemitism riktats mot tidningen. Överraskande nog har Sveriges ambassadör i Tel Aviv, Elisabeth Borsiin Bonnier gett sitt stöd till kritiken mot den svenska press- och yttrandefriheten. Lars Ohly menar att regeringen måste agera:

- Elisabeth Borsiin Bonniers uttalanden är helt oacceptabla. Det enda rimliga vore att regeringen kallar hem ambassadören omedelbart. Uppenbarligen måste grunderna för svensk tryckfrihet klargöras för ambassadören, säger Lars Ohly.

- Folkpartiets utrikespolitiska talesperson Birgitta Olsson anklagar Aftonbladet för antisemitism. Enligt Olsson bör alltså inte ens kritiska frågor ställas av media utan att anklagas för antisemitism. Birgitta Olsson framträder som en allt mer extrem hök i den svenska utrikespolitiska debatten och folkpartiet som ett parti som i praktiken förlorat sin liberala själ, säger Lars Ohly.

Från Vänsterpartiets sida.

Noterar också att israeliska regeringen är i färd med att stämma journalisten Donald Boström. Aftonbladet skriver

Israels försvarsminister Ehud Barak har bett en juridisk rådgivare att utröna om det går att stämma reportern Donald Boström för artikeln i Aftonbladet, rapporterar israeliska medier. Barak anser att den israeliska armén är den "mest etiska av alla" och att han inte accepterar förtal mot armén eller dess soldater.

Ok, hur sjukt är inte detta? Den israeliska regeringen vägrar samarbete med andra länder i fall där israeliska militärer anklagas för krigsbrott, men vill samtidigt ha rätt att censurera 'förtal' mot samma militärer utomlands. Hyckleri i institutionaliserad form.

Bloggat: Gahrton, Röda Malmö, Palestina, Nattportieren, Helle Klein, jj.n, annarkia
Motbilder, Anna E, Kultur-Sören, Svensson, On My Mind, (S) Helsingborg Södra, Anna W
Nyhetslänkar: DN2, AB2, Ex, SvD2, Ba, HD, SDS

Viktigt inlägg på Motbilder

Läs detta.

Om 'blood libel'

I de senaste dagarnas debatt om Aftonbladets artikel om organhandel, den israeliska regimens klumpiga försök att tysta den och märkligt beteende från svenska diplomater, så har ett argument upprepats gång på gång av israeliska regeringsrepresentanter och dess belackare i svensk medie/bloggvärld. Argumentet handlar om att Aftonbladets artikel skulle anknyta till en månghundraårig antisemitisk föreställning om 'blood libel', ritualmord av icke-judar.

Jag har läst artikeln, och anser att man bör ha rejält vinklade glasögon för att dra någon koppling mellan antisemitiska myter från medeltiden och Boströms artikel. Men om vi ser på mediedebatter om Israel/Palestina-konflikten under en längre tid, så framgår ett tydligt mönster. Varje gång, oavsett av vem, något fragment av Israels övergrepp tas upp (oavsett om anklagelserna om organhandel är sanna eller inte, så kvarstår faktum från Boströms artikel om det brutala mordet på en ung palestinier och skändandet av dennes kropp) så svarar israeliska staten och dess försvarare utomlands med attacker om antisemitism, nazism, förintelseförnekelse eller annat otyg. Det spelar ingen roll hur balanserad kritiken må vara, alla som nämner ett ord ont om Israel är 'Israelhatare', antisemiter eller värre i hasbaraaktivisternas ögon. Detta är en medveten taktik, för att alltid försöka undvika att diskutera ockupationens grymheter.

Någonstans behövs att någon säger, 'det räcker nu'. Anklagelserna om antisemitism är oftast så tunna att de förlöjligar allvaret i Förintelsen. Det är djupt problematiskt att historiska motiv används för pajkastning på detta sätt. Det riskerar också att göra begreppet antisemitism betydelselöst (om alla ändå är antisemiter), vilket i sin tur riskerar öppna dörrarna för en reell revival av antisemitism. På så sätt blir hasbaraattackerna om antisemitism en självuppfyllande profetia.

Tips är att se följande inslag, som sammanfattar problemet ganska väl (om än i en annan kontext);

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
Barney Frank's Town Hall Snaps
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor Healthcare Protests

And the story continues: SvD2
Bloggat: Nihao, Linné

Kort sammanfattning av de flesta mediediskussioner om Israel-Palestinakonflikten

Inklippt från bloggen Pezster;

Staten Israel: "Vi tänker oss att vi ska göra så här..."

Världen: "Nej.. Det låter inte rätt."

Staten Israel: "AAH! Ni är antisemiter!!! Ni hatar oss!"

Världen: "Vad fan yrar ni om? CHILLA för helvete!"

Mer funderingar om organhandel och pressfrihet

Nu är det (nästan) officiellt. Israeliska källor har meddelat att den högerextremistiske utrikesministern Avigdor Lieberman kommer att överlämna en formell protest till Carl Bildt, m.a.a. Aftonbladets artikel om organhandel. Lieberman menar att "[d]et påminner oss om Sveriges handlande under andra världskriget när det heller inte ingrep". En mer korrekt jämförelse hade varit att likna det israeliska agerandet med Nazitysklands, som via sin legation i Stockholm aktivt försökte stoppa tidningar som beskrev de nazistiska övergreppen.

Lieberman presenterade också sin egen definition av pressfrihet: "Pressfrihet innebär att publicera sanningen och inte lögner".

Om vi lämnar de semantiska striderna åt sidan för en stund (Donald Boström har inte anklagat israeliska armén för organstölder, han har dock lyft fram att det existerar sådana anklagelser, m.m.), så är det nog värt att fundera lite om vad Lieberman och andra israeliska talespersoner faktiskt säger. Vad skulle vara konsekvensen om detta skulle få vara prejudikat?

Nyligen utbröt våldsamheter i Xinjiang/Östturkestan. Kinesiska statsmedier hävdar att det var etniska kravaller från uighurernas sida, och presenterar siffror på antal dödsoffer. Uighuriska organisationer i exil menar att det var kinesiska styrkor som attackerade legitima protester, att dödstalen är mångdubbelt högre än vad kinesiska källor anger och att tusentals uighurer har arresterats.

Vad som är sant eller falskt är inte alltid möjligt att säga. I fallet Östturkestan är tillgången för internationella medier och människorättsorganisationer mycket begränsad. Om en svensk tidning publicerar uighuriska anspråk på massavrättningar, skulle då den kinesiska regeringen (med samma logik som den israeliska) kunna kräva av den svenska regeringen att sådan publicering stoppas? Det är synnerligen en skrämmande tanke.

---

Läs också Åsa Linderborgs krönika.

Motbilder avslöjar ambassadör Borsiin Bonniers band till 'Förenade Israelinsamlingen'.

Nyhetslänkar: SvD, DN, Aftonbladet, Dagen
Bloggat: Nakna sanningen, Guero, jj.n, Motvalls, Lars Franck

Lästips

Paolo dissekrerar Niklas Ekdals uttalanden.

Läs också: Aftonbladet kräver svar angående Borsiin Bonniers fadäs, Åsman om israelisk stadsplanering, STG Malmö, Norah4you

From JPost, interview with Boström on article in Aftonbladet

From Jerusalem Post (link to full article);

Swedish journalist Donald Bostrom [sic] told The Jerusalem Post Wednesday that he has received a number of death threats alongside a wave of harsh criticism for an article he wrote for popular Swedish daily Aftonbladet.

Despite public condemnations from dignitaries, politicians, and journalists in Israel and Sweden, Bostrom said that he stands by his story as fact and that those criticizing him are "misunderstanding" his intentions.

"What I experienced during this day is many people from Israel who called me haven't read the article. So they think I'm accusing the IDF of stealing organs. That's not what I'm doing. I just recorded the Palestinian families saying that. And I think it should be further investigated, either to kill the rumor once and for all, or if it happens to be true, then to start the legal actions," he told the Post.

"My intention was serious and in order to do something good," he said.

He said that his opponents should focus less on him and more on the issue that he was trying to raise in his story.

"It's serious and that's why I think you in Israel should be concerned about that illegal trafficking and not attacking me," he said. "Right now I am a little bit shocked and concerned, because nobody is thinking about the real facts."

Läs också: Helle Klein, Helle Klein igen, Dagen, Jan Helin

Om organhandel och pressfrihet

Från gårdagens SvD:

Men [Aftonbladets] chefredaktör Jan Helin försvarar publiceringen, och menar att artikeln i huvudsak ställer en fråga utifrån ett enskilt fall som journalisten Donald Boström blev förstahandsvittne till på Västbanken 1992.

Boström beskriver hur en palestinsk 19-årig pojke sköts ihjäl av israelisk militär. Hans kropp togs därifrån och fördes sedan tillbaka, också av militären. När han kom tillbaka var hans kropp uppskuren från magen och upp till hakan och sedan ihopsydd.

– Detta får hans familj att påstå att han är plundrad på organ. Jag tar inte ställning till om den uppgiften är sann. Däremot är frågan relevant: varför var den här pojkens kropp uppskuren och ihopsydd? Om svaret är att han är obducerad, varför är han obducerad när dödsorsaken är uppenbar? De två frågorna tycker jag att israeliska myndigheter har en skyldighet att svara på, säger Jan Helin.

....

Den svenska ambassadören i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, har på ambassadens hemsida tagit avstånd från publiceringen med följande text: "Artikeln i den svenska dagstidningen Aftonbladet är chockerande och motbjudande för oss svenskar, liksom för israeliska invånare. Vi delar den bestörtning som representanter för den israeliska regeringen, media och den israeliska allmänheten uttryckt. Denna ambassad kan bara tydligt ta avstånd från det."

Agerandet ser Jan Helin som "otroligt pinsamt och ett klavertramp":

– Om det är så att UD inte står bakom det – vilket jag förutsätter – måste det få konsekvenser för ambassadören Elisabet Borsiin Bonnier. När hon pratar är det Sveriges regering som pratar. Det är hårresande, oacceptabelt och pinsamt att på det viset försöka stryka en israelisk opinon medhårs. Det är inte hennes jobb. Hon är där för att försvara svensk yttrandefrihet och demokrati.

Även journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén är förvånad över ambassadörens text, och kan inte minnas någon liknande händelse.

– Det är inte den uppgift som ambassadörerna ute i världen har att kritisera den svenska yttrandefriheten, för det gör ju vederbörande i det här fallet, säger Agneta Lindblom Hulthén.

Hon tror inte att något liknande hade hänt om det hade handlat om något annat land.

– Det har genom åren varit svårt att diskutera Palestina-frågan överhuvudtaget. Ingen har velat bli beskylld för att vara antisemistisk eller rasistisk.

Om man tittar igenom knuff.se så kan det noteras att de galnaste hasbarabloggarna är i full blom med krav på fördömanden och censur. Det är glädjande att det i bloggosfären också finns principiella försvar av pressfriheten, t.ex. detta inlägg från Johan Ingerö.

Annat: Per Garthon skriver på Newsmill, artikel i Aftonbladet om Borsiin Bonniers attack mot svensk pressfrihet, SR, Motbilder2, SvD, HD, GP, AB, Esteban, Anna jobbar och bloggar, Feldermania