Jämförelser i tiden

Socialdemokratiska studentklubben i Stockholms blogg skriver (lite av formatteringen försvinner, ser bättre ut på deras blogg);

"Expressen publicerar en artikel om hur systematiska våldtäkter av burmesiska kvinnor används som vapen av den burmesiska militären. Artikeln upprör juntan i Nyipidaw. De kräver en ursäkt av Carl Bildt. Hur kan detta få publiceras i svenska tidningar? Det är utan tvekan fråga om propaganda från de etniskt baserade gerillagrupperna i Burmas östra stater. Juntan jämför det hela med den västerländska kolonialismens mord och brott i landet, vilket tilläts ske utan protester från svenskt håll. En ursäkt är ett måste.

Den burmesiska juntan lämnar in diplomatiska protester. De hävdar allt möjligt. Carl Bildt förklarar att han inte tänker be om ursäkt. Svensk yttrandefrihet ska accepteras.

Samtidigt uttalar sig svenska ambassadören i Bangkok (som också ansvarar för Burma). Han säger sig vara lika upprörd över artikeln i fråga som den burmesiska juntan. Hans uttalande förvånar, men han får sitta kvar.

Den svenska regeringen arbetar hårt för att återuppbygga de diplomatiska relationerna med Burma. De har nämligen skadats."

Nåväl, det ovan nämnda skulle ju inte hända. Den burmesiska juntan är så van att fördömas av Sverige att de knappast bryr sig längre. De är vana att deras brott och deras militärs brott rapporteras, både i fall det är mer belagt (som ifallet med våltäkterna) och i de fall där det inte kan bevisas (som i fallen med militärens invlandning i heroinhandeln). De bryr sig knappast ens om att förneka anklagelserna längre. Svenska ambassaden i Bangkok skulle dessutom aldrig vara så dumma, och det skulle aldrig accepteras av en svensk regering.

Noterar att SSK är inne på en liknande tråd som ett av mina tidigare bloggposter.

Lästips

Paolo dissekrerar Niklas Ekdals uttalanden.

Läs också: Aftonbladet kräver svar angående Borsiin Bonniers fadäs, Åsman om israelisk stadsplanering, STG Malmö, Norah4you

Om organhandel och pressfrihet

Från gårdagens SvD:

Men [Aftonbladets] chefredaktör Jan Helin försvarar publiceringen, och menar att artikeln i huvudsak ställer en fråga utifrån ett enskilt fall som journalisten Donald Boström blev förstahandsvittne till på Västbanken 1992.

Boström beskriver hur en palestinsk 19-årig pojke sköts ihjäl av israelisk militär. Hans kropp togs därifrån och fördes sedan tillbaka, också av militären. När han kom tillbaka var hans kropp uppskuren från magen och upp till hakan och sedan ihopsydd.

– Detta får hans familj att påstå att han är plundrad på organ. Jag tar inte ställning till om den uppgiften är sann. Däremot är frågan relevant: varför var den här pojkens kropp uppskuren och ihopsydd? Om svaret är att han är obducerad, varför är han obducerad när dödsorsaken är uppenbar? De två frågorna tycker jag att israeliska myndigheter har en skyldighet att svara på, säger Jan Helin.

....

Den svenska ambassadören i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, har på ambassadens hemsida tagit avstånd från publiceringen med följande text: "Artikeln i den svenska dagstidningen Aftonbladet är chockerande och motbjudande för oss svenskar, liksom för israeliska invånare. Vi delar den bestörtning som representanter för den israeliska regeringen, media och den israeliska allmänheten uttryckt. Denna ambassad kan bara tydligt ta avstånd från det."

Agerandet ser Jan Helin som "otroligt pinsamt och ett klavertramp":

– Om det är så att UD inte står bakom det – vilket jag förutsätter – måste det få konsekvenser för ambassadören Elisabet Borsiin Bonnier. När hon pratar är det Sveriges regering som pratar. Det är hårresande, oacceptabelt och pinsamt att på det viset försöka stryka en israelisk opinon medhårs. Det är inte hennes jobb. Hon är där för att försvara svensk yttrandefrihet och demokrati.

Även journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén är förvånad över ambassadörens text, och kan inte minnas någon liknande händelse.

– Det är inte den uppgift som ambassadörerna ute i världen har att kritisera den svenska yttrandefriheten, för det gör ju vederbörande i det här fallet, säger Agneta Lindblom Hulthén.

Hon tror inte att något liknande hade hänt om det hade handlat om något annat land.

– Det har genom åren varit svårt att diskutera Palestina-frågan överhuvudtaget. Ingen har velat bli beskylld för att vara antisemistisk eller rasistisk.

Om man tittar igenom knuff.se så kan det noteras att de galnaste hasbarabloggarna är i full blom med krav på fördömanden och censur. Det är glädjande att det i bloggosfären också finns principiella försvar av pressfriheten, t.ex. detta inlägg från Johan Ingerö.

Annat: Per Garthon skriver på Newsmill, artikel i Aftonbladet om Borsiin Bonniers attack mot svensk pressfrihet, SR, Motbilder2, SvD, HD, GP, AB, Esteban, Anna jobbar och bloggar, Feldermania

Att svälja kameler

Senaste mediestormen i Sverige om Palestinafrågan är de israeliska attackerna mot publiceringen av en artikel i Aftonbladet. Intressant är att den israeliska regeringens angrepp inte riktar sig mot den tidning som publicerat artikel, utan mot den svenska pressfriheten som sådan. Israeliska regeringen efterfrågar, i inte helt implicita termer, en censurordning för att hindra att kritik mot dess egna övergrepp sprids internationellt.

Svenska ambassadören i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, fördömer artikel i starka ordalag, och anser sig dela israelers 'bestörtning' över dess publicering.

Tre saker kan noteras. Ambassadörskan Borssin-Bonnier hävdar att artikeln 'är lika chockerande och förfärlig för oss svenskar som den är för israeliska medborgare'. Jag har läst artikeln, och kan inte påstå att jag skulle varken särskilt chockad eller förfärad över att Aftonbladet publicerat den.

För det andra; I samband med Muhammad-karikatyrerna, där starkt islamofobiska motiv förekom, så valde svenska regeringen att i alla lägen försvara rätten att publicera materialet i Danmark, utan att i någon gång diskutera huruvida materialet skulle vara rasistiskt eller främja rasistiska stereotyper. Det är antagligen skillnad på folk och folk, i svenska regeringens diskurs.

För det tredje; Det är intressant att svenska ambassaden väljer att ta i starkare ordalag mot publiceringen av en artikel i Aftonbladet, än massakern på 1,400+ palestinier i Gaza. Det säger något om vilka värderingar som råder i ambassaden och i svensk utrikespolitik överlag. Det säger också något om varför ambassaden i Tel Aviv borde stängas.

Bloggtips: Svensson har ett inlägg med en mer övergripande beskrivning av affären. Andra bloggar; Spånbinge, Per, Andrea Doria2, Lisa, Ship to Gaza Malmö, Motbilder